190 matcher, många fina minnen
Nio säsonger och 190 matcher i HSK-tröjan, det är siffror som inger respekt. Det är också siffror som hintar en del om hur viktig Carl Wikman har blivit under sin tid i Haga. En tid som tyvärr, åtminstone tillfälligt, tog slut i samband med fredagens seger mot Kungsgården. Då bar Wikman kaptensbindeln och var, som så ofta numera, en stabil pjäs i den backlinje som bidrog till att nollan bakåt hölls. "Numera" indikerar inte att han skulle ha varit en mindre stabil back tidigare, utan syftar på att Wikman är tämligen ny som försvarsspelare.
Om vi går tillbaka i tiden till 2017, när undertecknad gjorde sin första säsong i HSK, hittar vi en tanig yngling som gjorde sina första framträdanden i seniorsammanhang. Då som spelare klart högre upp i planen, oftast med hemvist ute på en kant i en offensiv roll. Efter att ha gjort sina första division 4-minuter för HSK under 2017 tog Wikman en fast plats i seniortruppen 2018. Även då användes han högt upp och spelade såväl anfallare som yttermittfältare.
Med åren har Wikman flyttats in och ner i planen. Enligt mig kom det riktigt stora genombrottet 2020. Det under ett fotbollsår som för laget var riktigt mörkt och slutade med nedflyttning, men där Wikman tog stora kliv. Inte som offensiv ytter eller anfallare, inte som offensiv innermittfältare, men däremot som en av två sittande mittfältare i vårt 4-2-3-1-system. Där växte han Wikman, som vid det laget vuxit till sig även gällande fysiken, rejält som spelare och var ett av få riktiga utropstecken för Haga under säsongens gång.
Så har det sedan fortsatt i säsong efter säsong. Wikman har varit en konstant i Hagas startelva och vuxit ut till en nyckelspelare. Efter 2020 följde ytterligare tre säsonger där han främst agerade innermittfältare och var en väldigt stark, svårstoppad box-till-box-mittfältare. Ifjol, när HSK stod för en smått succéartad säsong som nykomling i division 4, var det dags för nästa kliv nedåt i planen. Inte på permanent basis, Wikman återfanns fortfarande på mittfältet vid flera tillfällen, men i ett antal matcher spelade han mittback. Även det med gott resultat.
I år har han, av nya huvudtränaren Maria Hillman, allt oftare använts som ytterback. Ytterligare en ny roll, men precis som vid tidigare positonsbyten har fredagens kapten löst det med den äran.
Wikmans mångsidighet har varit guld värd för HSK och hans förmåga att hantera den ena rollen efter den andra har varit en dröm för tränarna. När han nu lämnar är det ett tapp modell större och det blir verkligen upp till lagkamraterna att hjälpas åt att fylla luckan som uppstår. För egen del är det speciellt när en spelare som man har fått spela med, följa och se på nära håll ända sedan dennes seniordebut lämnar. Det har varit oerhört roligt att se de stora kliv som har tagits av honom.
Genom åren har det också bjudits på en hel del höjdpunkter när det gäller Wikmans HSK-karriär. Några saker som har fastnat i mitt minne är det hög tid att plocka fram nu:
* Min gamla far har sett oerhört mycket lokalfotboll genom åren. Han brukar vara sparsam med beröm och just därför minns jag hans ord om Wikman efter en tung 0-1-förlust på Strömvallen mot Gävle GIK 2018. Pappa var på besök och såg sin son, det till säga mig, starta på högerkanten men det var ynglingen på andra kanten som han var mest imponerad över tillsammans med vårt mittlås. "Mittbackarna var bra, och den unge killen ute på vänsterkanten gjorde inte många misstag", konstaterade han efter en match där övriga HSK:are inte förtjänade några stora rubriker. Den där unge killen till vänster var förstås Wikman. Beröm som man får av min kritiskt granskande fotbollspappa ska man verkligen ta åt sig av.
* Något som betydde klart mer för hela HSK än lovorden från undertecknads pappa var "målet" som Wikman gjorde i kvalreturen mot Älvkarleby IK på Gavlevallen 2019. Efter 1-1 i första mötet tog HSK ledningen tidigt i returen. 1-0 stod sig länge och väl innan Wikman drog iväg i en omställning efter en defensiv hörna, fick bollen till vänster, sökte Iskan Ahmed med en passning snett inåt bakåt i straffområdet och med (god) hjälp av en Älvkarlebyspelare förpassade bollen i mål. Ett solklart självmål egentligen, men jag vill minnas att Wikman faktiskt fick det och oavsett vad låg han där bakom ett mål som definitivt säkrade Hagas division 4-status.
* En annan match som jag minns är den i division 6 mot Gefle FC på Testebo 2020. Wikman var då med i B-laget och tog minst sagt sitt ansvar som egentlig A-lagsspelare. Sällan har man sett någon dominera ett mittfält som han gjorde den gången. När Wikman byttes ut en bit in i andra halvlek förvandlades 3-0 i vår favör till 3-3. Det skulle kunna ha berott på att undertecknad i ungefär samma veva klev in som vänsterback, men jag hävdade direkt efter matchen och påstår fortfarande att Wikmans exit snudd på ensam var orsaken till raset. Dessbättre byttes han in igen, spelade 3-0 på nytt och vi vann till slut med 6-3.
* Ett annat fint minne är matchen mot Hille IF i division 5 under 2021. Då kämpade vi för att ta klivet tillbaka till division 4 och spelade under hösten i uppflyttningsserien. Nu blev det inget avancemang efter en tung kvalförlust, men mot Hille togs en viktig trepoängare som senare innebar en kvalplats uppåt. Segern mot Hille säkrade Wikman med sitt 4-2-mål i slutminuterna. Målet kom när han på Kurre Hamrin-manér, för att dra en historisk referens (ni yngre läsare får googla på Hamrin och VM 1958), tog bollen från långsidan ute på högerkanten och vidare in i straffområdet längs kortlinjen för att avsluta med att trycka upp avslutet i nättaket från snäv vinkel.
* Ett annat mål att minnas är 2-0-målet hemma mot Järbo IF i femman 2023. Med en av sina karaktäristiska djupledslöpningar från mittfältet sprang sig Wikman fri på en fin passning från Patrik Lindqvist och avslutade iskallt med en elegant liten chip över den utrusande Järbomålvakten.
* I fjolårets helt sanslöst sköna derbyseger mot Valbo FF tillskrevs nyss nämnde Lindqvist det avgörande 3-2-målet långt in på stopptid. Frågan är dock om Lindqvist hörna gick direkt i mål eller om den möjligtvis touchade Wikmans axel vid främre stolpen. För att inte reta upp mister HSK själv, det vill säga Lindqvist, går vi på den officiella matchrapporten och ger honom målet samtidigt som vi påpekar att Wikmans närvaro framför Valbos målvakt definitivt gjorde nytta och kanske rentav var avgörande.
* Wikmans sista (senaste) mål i HSK-tröjan kom faktiskt så sent som i höststarten nyligen. Då stod den numera defensivt starka, viktiga pjäsen det avslutande 7-0-målet.
När den kanske mest mångsidiga och lojala spelaren under min tid i och runt HSK lämnar är det bara att lyfta på hatten och tacka för en rad fina år. Förhoppningsvis ser vi dig i Hagatröjan igen i framtiden. Till dess: stort lycka till med studierna och tack för den här tiden.
