Ännu mer från i söndags
När man väl tog sig ner till Hagas vackra idrottsplats och bjudits på 4-0 (0-0), och mycket mer än så, under söndagseftermiddagen är det på sin plats att breda ut sig rejält här i bloggen. Ja, jag vet, det har redan ägnats två inlägg åt söndagens 4-0-seger mot Hille IF, men vad gör det? Vi kör i stället på med några rader till.
För det finns ännu mer att skriva om. Exempelvis slog det mig att drömmålet med stort D, eller drömmålet med versaler rakt igenom snarare, som Adam Harrysson stod för bara har nämnts i förbifarten. Ja, knappt det om vi ska vara ärliga. Hagas styrka på fasta situationer togs visserligen upp i ett tidigare inlägg, men det vore tjänstefel att inte lyfta Harryssons 2-0-volley. Joachim Moberg slog hörnan, flera Hagaspelare drog med sig Hilleförsvararna bort från den yta där Harrysson fanns och från sin position strax utanför bortre delen av målområdet satte Harrysson 2-0 på helvolley i långa hörnet, helt otagbart för Hillemålvakten. Ett klassavslut som hörde hemma högre upp än i Gästrikefemman.
. . . . . . . . .
Det pratades om ett drömmål i omklädningsrummet efteråt. För en sekund var det oklart om det var Jonas Brändeskärs 3-0-mål eller Harryssons volley som det syftades på. Skämt åsido, Brändeskärs var dagens minst vackra men så värd han var att trycka in den bollen efter att Anton Harrysson nickat i ribban och Martin Tapper, som utöver sina två mål fick en assist här, varit nära att få returen i mål. Brändeskär var grym i targetspelet, slet stenhårt i presspelet och sysselsatte ständigt gästernas försvar. Att han fick bli målskytt var därmed oerhört välförtjänt.
. . . . . . . . .
Hille var inte dåliga, det ska sägas. I första halvlek var det jämnt, lagen turades om att ha bra perioder samtidigt som det slarvades en del. När gästerna fick tid på sig med bollen kunde de också hota en del bakom Hagas backlinje. Det fanns helt klart bra fotbollsspelare i söndagens motståndarlag, ett lag som fram till i söndags hade samma tabellrad som HSK: 3 - 2 - 1.
I andra halvlek blev Haga dock rejälare, aggressivare och gav inte Hillespelarna den där tiden med boll. I stället vann HSK-spelarna allt mer boll och kunde komma i anfall efter anfall. Lägg därtill tyngden i offensiv box, särskilt på fasta situationer, samt en stabil backlinje och man förstår varför det i slutändan blev en klar seger. Hille hade en riktigt vass chans vid 2-0, en styrning tätt över efter ett inspel från Hagas vänsterkant, men den här gången blev det inget stressande reduceringsmål utan HSK höll tätt och seglade ifrån.
. . . . . . . . .
Söndagens kyligaste: Carl Wikman som i första halvlek, på John Stones-manér, väntade in pressen för att sedan kallt tvåfotsdribbla bort en Hillespelare långt nere i eget straffområde och spela sig ur situationen. Oklart dock om Wikman såg att den assisterande domaren vinkade för att bollen redan varit ute och därmed vågade briljera lite extra, eller om han var iskall i vad han trodde var ett skarpt läge. Kallt och snyggt var det hursomhelst.
