Är vi så dåliga?

1-2 mot Järbo i jumbomötet.
Ner på sistaplatsen i tabellen.
Med facit 0-0-8.

Två frågor, två olika svar:
Har vi varit åtta-raka-förluster-dåliga rakt igenom? Nej.
Är vi åtta-raka-förluster-dåliga? Ja.

Det naturliga hade kanske varit att svara ja även på fråga ett. Men det hade varit att förenkla analysen för mycket. Det självklara svaret är att vi har varit för dåliga, att vi är för dåliga. Tabellen ljuger inte på något sätt. Men tittar man på detaljer, bryter man ner matcherna och insatserna i mindre beståndsdelar än själva slutresultatet finner man delvis en annan bild.

Av de åtta matcherna som vi har spelat (och alltså förlorat) har fem varit helt jämna:

- I premiären mot Ockelbo förlorade vi med 2-0 efter två mycket tveksamma domslut och vi var med ända in i slutminuterna trots spel med en man mindre under nästan hela andra halvlek.

- Mot Hofors var vi inte långt ifrån att hämta in 0-3 till 3-3 och stod inte minst för en riktigt stark andra hälft av matchen där vi pressade och störde gästerna hela vägen in till slutsignalen.

- Även mot Forsbacka hade vi chans på poäng in i det sista. Där gjorde vi en riktigt stark andra halvlek, klev högre upp i planen och satte press. Vi reducerade tidigt och även om de hade lägen till 3-1 med bland annat en missad straff men vi skapade också och pressade dem hela vägen.

- Mot Valbo var vi klart bättre än motståndarna i 60 minuter. Vårt presspel åt upp dem, vi vann boll högt och tryckte på, skapade chanser samt tog ledningen en bit in i andra halvlek. Tyvärr tappade vi greppet och två sena mål gjorde att även den poäng vi hade efter deras 1-1-kvittering rök. Spelmässigt gjorde vi dock en till stora delar riktigt bra match.

- Senast i jumbomötet med Järbo var vi klart tyngre och starkare än vad de var under slutdelen av första halvlek och inte minst i stora delar av matchens avslutande 45 minuter. Vi skapade chanser, redde ut de anfall och möjligheter som de ändå fick efter bolltapp av oss på ett bra sätt och reste oss dessutom starkt efter deras oerhört slumpmässiga 1-0. Vi kvitterade, pressade för 2-1 och borde helt enkelt ha vunnit men räckte återigen inte till, åkte på 1-2 lika slumpartat som när de tog ledningen första gången och trots riktigt fina kvitteringschanser i slutet blev det ännu en gång noll poäng.

Det här är ingen överdrivet positiv analys för att försöka sätta vår säsongsinledning, eller rättare sagt snudd på hela vår vårsäsong för vi har hunnit spela mer än en tredjedel av seriematcherna redan, i annat ljus. Det är solklart att den är för dålig, att den är rentav usel och inte på något sätt är i närheten av att vara godkänd oavsett förutsättningar. Däremot vore det fel att bara rakt av såga precis allt som vi har gjort, att vara beredd att slänga allt i papperskorgen och byta riktning. Det finns ingen anledning till det - även om tabellraden 8 - 0 - 0 - 8 skulle kunna vara en anledning nog - då det ändå är enorma skillnader när det gäller tydlighet, struktur och röd tråd i år jämfört med ifjol. Boström är en bra, tydlig och pedagogisk tränare som väldigt konkret omsätter sina teoretiska idéer i praktiken. Att omkullkasta det som vi ändå har byggt upp, riva ner det och börja bygga från grunden igen vore idiotiskt. Något som såväl tränarstaben som spelartruppen glädjande nog verkar eniga om.

Samtidigt måste vi förstås börja plocka poäng, det är det enda som räknas i slutändan och vi behöver få utdelning nu för att kunna fortsätta tro på det som vi håller på med. Vi står på noll poäng, Järbo på tre och Gävle GIK på tre. Det är den trion som kommer slåss om att undvika sistaplatsen och får kämpa för att rädda en kvalplats som det ser ut i dagsläget. Att inte ha släppt iväg något av de två lagen när vi går på sommaruppehåll efter 13 matcher måste vara första målet, samt att ha plockat poäng i några matcher. Jobbar vi bara på som vi har gjort och blir ännu mer noga, både på träningar och i matcher, med våra grundprinciper och arbetssätt så kommer poängen att börja trilla in. Det är jag fortfarande övertygad om.