Det som ändå var bra
Andra raka storförlusten, tredje raka nederlaget totalt. Starten på årets division 4 har tyvärr varit som ett karbonpapper på fjolårets serieinledning. Förlust i en tät och jämn premiär borta mot Ockelbo IF, precis som ifjol, följt av 1-6 respektive 0-5 mot två tippade topplag (även det snartlikt fjolårets 0-5 och 0-6). Inga vackra siffror direkt. Kanske någorlunda väntade, sett till förutsättningarna, men likväl svidande och smärtsamma.
När nu verkligen är vad den är och vi står här med tre raka förluster gäller det, hur klyschigt det än låter, att hitta ljusglimtar och något att bygga vidare på. Något som jag faktiskt tycker att vi har fått, trots resultaten.Stora delar av matchen mot välmeriterade Åbyggeby FK var, bortsett det siffermässigt miserabla slutresultatet (1-6), ett steg i rätt riktning. Vi gjorde i alla fall mycket som var rätt och bra. Att sedan motståndet var alldeles för bra är en annan sak.
Senast, mot Årsunda IF, försvann alla chanser till poäng redan före paus. Vi kom inte rätt i vårt presspel, fick ingen nytta av att vi hade tre centrala mittfältare (återigen med triangeln vänd neråt, precis som mot Åbyggeby) utan blev överspelade och åkte dessutom på några riktigt farliga omställningar efter slarviga bolltapp. Hemmalaget, som spelade i trean ifjol och ät riktigt bra trots att några nyckelspelare har lämnat föreningen, var riktigt vasst och hann med att göra fyra mål innan halvtidsvilan. 4-0 och ridån hade gått ner för vår del. Samtidigt stod vi inför en andra halvlek som inte alls var oviktig.
Det är så klart lätt att tycka att det spelar noll roll när ni ligger under med fyra mål och matchen är förlorad. Men det gällde, enligt mig, inte den andra fyrtiofemman på Jernvallen i fredags. Det var tvärtom väldigt viktigt, för fortsättningen, att vi fick något positivt att ta med oss därifrån. Flera av de mer rutinerade spelarna, däribland jag själv, höjde rösten något och påtalade vikten av att jobba för varandra under återstoden av matchen samt skillnaden i att faktiskt få något bra att ta med sig jämfört med att ställa ut skorna och förlora med förnedrande siffror.
Med det sagt var det extra skönt att faktiskt få något av värde att bygga vidare på genom en stark insats under matchens andra hälft. Vi gjorde det riktigt bra defensiv efter paus, kom rätt med vårt centrala mittfält och fick tack vare det till presspelet. Det lade grunden till ett klart förbättrat försvarsspel som i sin tur gjorde att vi fick omställningslägen där vi, med Gullain Burubwas snabbhet, kunde hota en del framåt. Utdelning fick vi visserligen inte, halvlekens enda mål gjorde Årsunda när de skruvade in en hörna direkt i mål, men det var en helt annan stabilitet i vårt spel från 45 minuter och framåt. När vi gör vad vi ska, när vi jobbar för varandra och sätter defensiven är vi inte ett dåligt lag. Kan vi fortsätta att jobba på, bita ihop och sträva efter förbättring kommer säkerligen en del poäng att trilla in på kontot. Hur långt det räcker i slutändan återstår att se, men vi ska i alla fall ge den här säsongen en riktig chans.
