Bra prestation, sämre resultat
Så var tävlingssäsongen 2019 igång och då passar det också att dra igång bloggandet igen. Försäsongen har till ganska stora delar avverkats, även om det återstår en dryg månad till seriepremiären. Vi har fått en ny tränare, Björn Selnes. Han kommer närmast från klubbens damlag och har dessutom en bakgrund som spelare i HSK under många år. Vad tränarbytet har betytt, hur vi ligger till just nu inför den stundande division 4-säsongen och hur känslorna kring Haga är just nu kommer vi in på i senare inlägg. Här och nu fokuserar vi på dock på det som var på tapeten i söndags: årets tävlingspremiär.
Vi begav oss nämligen, i ett ihärdigt snöande och med en viss oro för att matchen skulle ställas in, för att möta Storviks IF i DM-gruppspelet. Ett lag som vi mötte i samma gruppspel även ifjol. Den matchen slutade 2-2 och även årets resulterade i delad poäng: 3-3.
Ett resultat som vi inte kan vara nöjda med. Inte för att det i sig var så dåligt, vi spelade som sagt oavgjort mot samma motstånd ifjol och då med en på pappret klart starkare trupp. Så med det i åtanke var resultatet i sig, oavsett om Storvik är sämre, bättre eller på samma nivå som 2018 (mer än att de är i division 5 i år också har inte undertecknad koll på), inte så illa. Men sättet som vi tappade tre poäng på sved ändå ganska rejält. Med runt fem minuter kvar tryckte nämligen nyförvärvet Alexander Ödling satte med något som får kallas en drömträff dit 3-2 intill stolpen och vi var nära första segern för året. Dock tappade olyckligt vår målvakt Viktor Andersson tämligen ohotad den på grund av väderleken såphala bollen när han plockade ner en höjdboll och Storvik kunde trycka in 3-3 i slutminuterna. Mer oturligt än oskickligt, men oavsett vad tungt och surt att tappa segern så. Ska man vara riktigt negativ kan man faktiskt konstatera att det kan ha varit säsongens bästa chans till tre poäng som försvann där och då, när Storvik kvitterade. Men nu väljer undertecknad i stället att tänka positivt den här gången och då fokusera på annat än resultatet.
Det fanns nämligen många saker som var positiva och som vi utan tvekan ska ta med oss från den här i slutändan inte allt för snöiga, eller på något sätt bortkastade, dagen på Jernvallen. Framför allt att vi vågade spela, vi rullade stundtals boll riktigt bra (främst i första halvlek) och hade rörelse i vårt spel. Dessutom var det roligt att se hur flera unga klev fram.
Inte minst 16-årige mittbacken Tim Westholm (bilden), en av våra bästa spelare för dagen i en mittbacksroll som han förvisso hade i juniorlaget i IK Huge ifjol men som han inte har spelat i på träningarna hos oss. Även Isac Järnberg, 18 år, klev in med ett respektlöst spel och tog för sig rejält på sin vänsterkant. Flera av våra ynglingar visade att det finns anledning att tro att de är längre fram i utvecklingen än vad man hade förväntat sig. Nu var visserligen Storvik ingen riktig värdemätare när man tänker på vilket lag som vi ställs mot i fyran när serien drar igång, men det gäller att se det i ett större, bredare perspektiv.
Kan vi som lag i allmänhet och de här yngre spelarna i synnerhet stå upp så bra mot ett ändå fysiskt starkt division 5-lag nu så har vi utan tvekan något som är värt att jobba vidare med.
