En gulsvart nulägesrapport

I föregående inlägg, där insatsen mot Storviks IF recenserades, nämndes det snudd på lite bittert att det om man vill vara riktigt negativ kan ha varit säsongens bästa chans på en trepoängare som rök när 3-2 inte stod sig i DM-mötet. Frågan man, med den formuleringen i åtanke, kan ställa sig är: ser det verkligen så illa ut för Hagaströms SK just nu?

Hade frågan ställts för en månad sedan hade jag varit beredd att svara ja.
Nu? Nja, inte riktigt.
Men tufft, det blir det i år (också).

När vi säkrade kontraktet ifjol via ett i överkant dramatiskt, men med facit i hand fantastiskt, kval var känslan övervägande positiv. Vi verkade få behålla stommen i truppen, den av fler än mig rejält hyllade tränaren Fredrik Boström såg ut att bli kvar och hans kontaktnät förmodades bädda för flera intressanta nyförvärv. Mitt i Balisemester, för undertecknad, kom dock beskedet att Boström var klar för Sandvikens IF där en roll som assisterande tränare i damlaget väntade. Negativt nog bara det och värre skulle det bli då inledningen på försäsongen skulle komma att visa att ett antal spelare också valde att sluta i Haga. Fredrik Forsling, Zana Hamad, Tord Källström, Reine Schröder och Marcus Sundberg är alla exempel på rutinerade, tongivande spelare som har försvunnit. Dessutom skrev succémålvakten Texas Andersson (bilden) på för Valbo FF under slutet av 2018.

Utan Boströms fina rykte och till en början utan tränare lockade vi heller inga direkta nyförvärv under de mörkaste vinterveckorna.Därmed stod vi där med en tunn trupp och många frågetecken när försäsongen drog igång på riktigt efter nyår. Björn Selnes tog över rodret efter Boström med Jörgen Wikman, fjolårets länk mellan junior- och seniorlaget, vid sin sida. Ingen dålig lösning alls, speciellt inte då båda har Hagaströmshjärta och Wikman dessutom som sagt var involverad redan ifjol samt känner juniorerna som nu har flyttats upp väl. Samtidigt går det inte att komma ifrån - utifrån meriter och utbildning samt utifrån det som har gått att se på träningarna hittills - att Boström är på en annan nivå.Med Boström som tränare även 2019 hade våra förutsättningar med stor sannolikhet varit bättre. Dels hade förmodligen en del nyckelspelare, som nu har valt andra klubbar eller (i de flesta fall) valt att sluta, stannat kvar. Dels hade vi haft en taktiskt väldigt skicklig och tydlig tränare med förmågan att få ut maximalt av materialet. Oavsett om truppen hade varit bättre eller på den nivå som nu är fallet tror jag att uppdraget hade passat Boström. Med fler rutinerade spelare kvar från ifjol hade han kunnat bygga vidare på det som steg för steg blev allt bättre och till slut riktigt bra då. Om spelartappen ändå hade varit många och vi hade stått där med en orutinerad trupp så hade Boström varit helt rätt person för att utveckla de unga spelarna, för att sätta en stabil grund och med sin tydlighet få alla att snabbt förstå vad som förväntas av dem i respektive roll på planen.

Nu är dock det inte fallet, nu finns i Boström där. Och då är det bara att göra det bästa av de förutsättningar som ges. Gör vi det har vi kommit en bit på vägen.Med det sagt är det ofrånkomligt att tro annat än att det blir en väldigt tuff säsong. Division 4 Gästrikland är bättre än på många år, med flera lag som håller division 3-klass och ytterst få om ens något riktigt bottenlag (bortsett oss, ärligt talat). Vi kommer att kunna stå för en stark prestation, rentav en klart bättre än ifjol, men ändå åka ur. Det är bara ren fakta. Å ena sidan måste målsättningen givetvis måste vara att klara ett nytt kontrakt, men å andra sidan måste vi också kunna se säsongen som en process och ur ett större perspektiv. Även om det skulle vara tungt att åka ur fyran så skulle säsongen ändå i slutändan kunna vara positiv och givande om vi samtidigt känner att vi har tagit steg framåt. Kan vi bygga något bra, ta steg i rätt riktning och ge många unga spelare utan tidigare erfarenhet av spel på seniornivå värdefull rutin från kontinuerligt division 4-spel kommer vi att ha lagt en bra grund inför 2020. En grund som kommer att vara viktig, oavsett vilken division vi spelar i då.

Jämfört med för en månad sedan är förutsättningarna bättre idag, både när det gäller att kämpa för ett nytt division 4-kontrakt och när det handlar om att bygga grunden för 2020. Då, när försäsongen precis hade dragit igång på riktigt, kunde vi räkna in ett antal spelartapp men inga nyförvärv. Det fanns inga utropstecken alls att tala om. Veckorna som har gått har dock fått optimismen att åtminstone väckas till liv. Det vore att ljuga om jag sa att vi ser ut som ett fullvärdigt division 4-lag, det här är i ärlighetens namn en division 5-trupp i dagsläget. Men man ska ändå veta att hela bygget har tagit kliv framåt den senaste månaden.

Det har sett allt bättre ut på träningarna, spelarna krigar på och kvaliteten är ändå skaplig över lag. Dessutom har det trillat in en del tämligen intressanta namn. Bland andra offensive mittfältaren Andreas Lind från Valbo FF, en spelare som var riktigt vass mot oss i fyran ifjol men som lämnade Valbo när han inte fick något division 2-kontrakt i vintras. Från Valbo kommer även bröderna Niklas Olshage och Patrik Olshage, två försvarsspelare som kommer att slåss om startplatser. Erik Westholm, som också har ett förflutet i Valbo, kommer bli nyttig oavsett om han spelar mittback eller innermittfältare. Dessutom har rutinerade Alexander Ödling skrivit på. Ödling har haft uppehåll från fotbollen under flera år, men har meriter från division 2- och division 3-spel i Örnsköldsviksklubben Friska Viljor. Han besitter ett bra spelsinne, riktigt fint tillslag och kommer att kunna bli ett fint tillskott centralt på mittfältet när han har fått igång fotbollskonditionen igen. Flera av våra egna juniorer har också visat framfötterna. I dagarna skrev också en varmt välkommen hemvändare på i form av Mikael Jansson. Han lämnade klubben inför fjolårssäsongen och spelade under 2018 i vår seriekonkurrent Norrsundets IF. Nu återvänder han dock och kommer garanterat göra stor nytta. Han kan spela på flera positioner, användes främst som vänsterback under 2017 men ses möjligtvis som innermittfältare nu. Hans inställning, enorma arbetskapacitet och förmåga att ställa krav på såväl sig själv som lagkamraterna är ytterst välbehövligt hos oss. Dessutom är Jansson fysiskt stark och tillför såväl tyngd som energi.

En annan detalj som är positiv är att vi nu har en stor trupp med många spelare i träning. På pappretär truppen svagare än ifjol, men vi kan räkna med att fler spelare kommer att träna kontinuerligt och på så sätt skapa en större konkurrenssituation än vad som var fallet ifjol. Det är i sig något att bygga på när grunden för ett framtida Haga ska läggas.