Epilog

Säsongen tog slut på samma sätt som det har sett ut för oss allt för många gånger, särskilt de senaste veckorna, med en storförlust. 1-7 borta mot Valbo FF 2, ett lag med några division 2-mässiga spelare men långt ifrån med det bästa de kunde ha ställt upp med. De var hursomhelst klart bättre än oss även om vi trots minst sagt dåliga förutsättningar - 12 spelare, en avbytare till slut sedan vi fått ringa in folk mer eller mindre under samlingen, spelare som inte dök upp, sjukåterbud, allmänt rörigt - stod upp relativt bra inledningsvis.

Valbo ledde med 2-0 i paus, de var bättre men inte på något sätt överlägsna och det fanns någon form av förhoppning om att vi skulle äta oss in i matchen. Efter paus hade vi också öppet mål fram till 1-2, men brände och åkte i stället på ett par snabba baklängesmål samt en utvisning.

När de också drabbades av ett rött kort bara ett par minuter senare borde det bäddat för att vi åtminstone skulle ha kunnat stoppa blödningen, men tvärtom följde en rad röriga minuter då vi bytte spelsystem flera gånger och ändrade om till synes helt i onödan. Vi bjöd på ytor som inte borde ha funnits där och lyckades inte alls skapa tryck framåt med vår 3-4-2-uppställning. Tvärtom fick Valbo fina ytor att jobba på och deras överlägsna individuella kvalitet hos de division 2-spelare som fanns med mynnade ut i ytterligare mål för hemmalaget.

För min egen del blev det en intressant eftermiddag, kan man säga. Ett tag såg undertecknad ut att starta som anfallare, för att sedan helt plötsligt med fem minuter till avspark få höra att det inte blev en startplats överhuvudtaget. Något som sett till förutsättningarna var märkligt. Nog om det nu, det finns mer kring det i en kommande analys om tränarens roll i det här misslyckandet och det finns inte mer att skriva än vad som har skrivits av mig i den. Det blev sedan spel i cirka 25 minuter till höger på mittfältet, en roll som kom att likna en wingbackroll med mycket defensivt ansvar. Även om "min" spelare sprang sig fri och gjorde ett löjligt snyggt lobbmål var min defensiva insats godkänd. Jag stod rätt många gånger, bromsade i alla fall upp redan nämnde motståndare (Cassano Moosa) ett antal gånger och gjorde mitt bästa för att förhindra honom att skapa fler chanser än vad han ändå lyckades med. Han var på en egen nivå men jag slet på så gott det gick. "Du var rätt snabb där" kan vara den bästa komplimang jag fått på en fotbollsplan, särskilt när den kom från en division 2-spelare efter att jag hade hängt på i hans inbrytning från kanten och effektivt hållit honom borta från att ta sig in i straffområdet. Det försvarsarbetet och ett antal andra positiva detaljer utöver det fanns att ta med sig gällande defensiven. Offensivt slog jag förvisso bort någon passning lite väl enkelt men försökte göra mig spelbar, var delaktig ett antal gånger och ville bidra även om jag låg kvar mer defensivt än vad tränaren egentligen önskade. Hade jag inte gjort det är jag dock övertygad om att Valbo skapat ännu fler chanser och gjort ännu fler mål än de sju som de nu lyckades med.

Efter den bedrövliga starten mot Brynäs, med en bedrövlig första kvart från mig i synnerhet och laget i allmänhet, har det spelmässigt ändå gått helt okej för min del. Runt 40 minuter som faktiskt var ganska bra mot Brynäs följt av 25 godkända minuter mot Valbo, med säsongens bästa träning däremellan och ytterligare ett träningspass som kändes tämligen bra, gör att jag ändå kan ta med mig något positivt från ett år som annars i mångt och mycket rent sportsligt varit bedrövligt.