Ett steg framåt, åtta bakåt

Kanoninsats mot Brynäs IF, flera steg i rätt riktning (eller åtminstone ett, som ordspråket talar om) och viss optimism. Men vad händer då? Jo, vi kliver ut på Hille IP en regnig fredagskväll och förlorar mot hemmalaget Hille IF med bedrövliga 8-0 (3-0). Åtta steg bakåt och ett rejält uppvaknande igen.

Om vi nu behövde en påminnelse om hur mycket bättre än oss en del lag i den här serien kan vara fick det igår, som ett rejält slag i ansiktet. Mittfältet som fungerat klockrent i de två föregående matcherna kom inte alls rätt, vi blev överspelade gång på gång och efter 20 minuter stod det 3-0. Vi hade sedan en bättre period, men sista 20 av andra rann det iväg rejält.

 Ska vi analysera eländet närmare egentligen? Det bör man kanske göra, för att åtminstone lära sig något och kunna göra saker rätt i högre utsträckning nästa gång. Det är självklart att vi gjorde väldigt många fel, att mycket behöver rättas till. Framför allt måste vi i klart högre utsträckning ta jobbet för varandra i varje situation. Inställningen måste vara hundraprocentig, jämt. Vi behöver också hitta rätt på mittfältet igen. Mot Brynäs såg det i det närmaste perfekt ut, då fungerade det centrala mittfältet väldigt bra och ytorna som motståndarna hade att anfalla på var små. I fredags däremot kom innermittfältet inte alls rätt in i matchen, vi blev överspelade gång på gång och fick ett utdraget, sårbart lag. Där måste vi snabbt hitta rätt igen för att på nytt kunna få till den starka defensiv som vi faktiskt visat prov på under vissa perioder (andra halvlek mot Årsunda, 80 av 90 minuter mot Forsbacka samt hela matchen mot nämnda Brynäs).

Fanns det något positivt att ta med då? För laget som helhet är svaret givetvis nej. Men Isac Järnberg (bilden) stod för ett piggt inhopp på högerkanten och Niklas Olshage visade de många baklängesmålen till trots att han är en riktigt bra mittback. Den sistnämnde agerar tryggt, är lugn med boll och kommer kunna bli en gjuten pjäs i mittlåset framöver.