Inställd match gav ändå svar
Gårdagskvällens derby i fyran mellan oss i Haga och Valbos andralag regnade tyvärr inne. Det blev ingen match, något som jag vågar påstå missgynnade oss då vi hade en på pappret stark trupp uttagen till matchen.
Nu när det inte blev någon drabbning skulle man enkelt kunna konstatera att det inte heller finns något att analysera eller dra slutsatser kring. Men det finns det, enligt mig. En inställd match kanske inte är en match, men det är ändå något som går att analysera. Åtminstone i det här fallet där startelvan var ute. Just den går nämligen att analysera ordentligt.
En hel del kan faktiskt utläsas ur den här elvan:
* Jansson centralt på mitten
Mikael Jansson ses som en central mittfältare i första hand. Han är lika
mycket ytterback i min bok, men här flyttas både Schadrac Ngongo och Erik
Westholm ner som ytterbackar i stället. Båda de två har använts högre upp i
planen och kunde varit alternativ som offensiv mittfältare men Jansson
prioriteras uppenbarligen före där nu. Westholm har gjort det bra i den rollen
men är stark såväl defensivt som offensivt även som högerback.
* Ngongos vänsterfot vill
man nyttja på vänsterkanten
Vår kongolesiske klasspelare var briljant som balansspelare på mitten i en
4-1-4-1-uppställning mot Åbyggeby, men har mest matchats till vänster. Det
finns en rad spelare som kan spela centralt på mittfältet samtidigt som vi har
få vänsterfotade spelare. Därmed naturligt att nyttja hans fina vänsterfot på
kanten, antingen som mittfältare eller ytterback.
* Ryd/Hourd förstaval
som defensiva mittfältare
Det finns som sagt många alternativ på innermittfältet. Dock har det varit stor
skillnad på hur det defensiva mittfältet har fungerat. De två som, både
individuellt och tillsammans, har hittat mest rätt och fungerat bäst i sina
roller i vår grunduppställning 4-2-3-1 har utan tvekan varit Luke Hourd och Teo
Ryd. Hourd är en duktig bollvinnare och "städare" som alltid täcker
upp för sina lagkamrater. Ryd i sin tur är fysiskt stark, vinner många dueller
och är duktig i luften samt väldigt trygg med bollen. Honom skulle jag kunna
tänka mig i den offensiva rollen då han med sin fysik också är ett hot framåt,
men han har varit väldigt bra tillsammans med Hourd som sittande mittfältare.
* Offensivt nyförvärv
välkommet
Med en ensam anfallare - vilket vi lär komma att använda oss av oavsett om vi
spelar 4-2-3-1, 4-1-4-1 eller ett rakt 4-5-1 - är det extra viktigt att våra
yttrar producerar. Vi har inte många naturliga, offensiva yttrar och därför är
det extra tacksamt att Abbe Abdulgadir har skrivit på. En skicklig spelare,
utrustad med fin teknik och känslig vänsterfot, som går direkt in i elvan. En
vänsterkant med honom och Ngongo, eller de två i varsin offensiv
yttermittfältsroll, kommer ställa till problem för många motståndarlag. Direkt in i elvan går också fjolårets vassaste offensiva vapen i form av
skyttekungen Lucas Waldenbäck.
* Mittbacksparet
gjutet?
Trots miserabla siffror senast gjorde mittbackarna, och då särskilt Niklas
Olshage, en bra match. Han och Lao Lopes kompletterar varandra väl, var
suveräna mot Brynäs och ser ut att vara mittbacksparet som det ska satsas på
(helt rättmätigt). Med Calle Walderstedt tillbaka från skada finns ytterligare
ett starkt alternativ men honon kan vi få stor nytta av även på mittfältet.
Helt rätt att satsa på snabbe, tuffe Lopes tillsammans med lugne, bolltrygge
Olshage.
* 4-2-3-1 är modellen
Vi har vänt och vridit på mittfältstriangeln en del men nu verkar 4-2-3-1 vara
den formation vi utgår ifrån. Jag hade nog vänt den neråt, med en defensiv
mittfältare och två box-till-box-spelare framför, då vi bland de som just nu är
aktuella för att starta har brist på renodlade tior och oftare valt att använda
en mer tvåvägsliknande tia. Nu verkar dock tränarna vilja ha en nummer tio-roll
i uppställningen, om än inte en arketypisk sådan.