Klassmål, kvalitet och moral

Det riskerar att bli tjatigt, det så ofta återkommande skrivandet om den arbetsmoral som vi så ofta har visat upp den här säsongen. Det går ändå inte att låta bli att lyfta den där moralen, den där inställningen, igen. Inte efter gårdagens andra halvlek hemma mot Hille IF.

Långt in i matchen bjöds det, efter en moralstark vändning, på många fina sekvenser från vår sida. Inte minst vid målen. Men sista 20, efter deras reducering, handlade det om att jobba. Om att jobba för laget, för varandra. Om att löpa, tackla, täcka skott, rensa och vinna dueller. Något som vi har varit bra på snudd på hela säsongen. Glädjande nog även igår. Visst hotade gästerna några gånger, men vi slet på och hade bud på fler mål innan Carl Wikmans oerhört välkomna spiken-i-kistan-kasse på stopptid. Det krävdes dock ett jäkla jobb och en rejäl uppoffring för att säkra de där så viktiga tre poängen. Ännu skönare då att det hårda slitet gav resultat.

Slutminuterna, innan Wikmans 4-2-mål, var vidriga att följa från sidan. Lika gott det var att se varje enskild brytning, lika jobbigt var det varje gång Hille närmade sig offensivt straffområde. Det hade varit så tungt och jävligt om de hade lyckats kvittera. Så slutet var en pärs, men vi tog kampen och redde ut allt.

Dessförinnan hade det däremot handlat om mer än kamp och inställning. Inte minst 2-1-målet innehöll nämligen så mycket kvalitet att tankarna på det bara framkallar ett stort leende så här dagen efter. Det var inte division 5-klass på det målet, det kan vi säga utan minsta tendens till överdrift. En fantastisk krossboll, från vems högerfot återkommer vi till senare, från högerkanten nådde Declan McGuinnes panna innan bollen landade i målvaktens långa hörn. Det efter en perfekt tajming: löpningen, passningen, McGuinnes positionering en bit bortanför straffpunkten, avslutet med pannan. Allt var av så löjligt hög nivå.

Även 1-1-målet, av Abbe Abulgadir , efter samarbete med McGuinnes, var riktigt fint och ett antal offensiva aktioner gladde rejält.

Såväl individuell som kollektiv briljans i ett antal situationer, i kombination med en lysande laginsats. Så kan vi sammanfatta och runda av med en rad utropstecken:

* Nämnde Declan McGuinnes var enorm längst fram. Höll i boll, utmanade, skapade chanser, gjorde ett vackert nickmål, löpte, slet. En grym insats! Dessutom i allra högsta grad hjälpt av samarbetet med alltid enormt lojale Texas Åblom.

* En offensiv kraft var även mittfältaren Abbe Abulgadir. Den här gången utgick han från en mer van kantroll, men rörde sig över stora ytor. Det både i offensiven och defensiven. Abbe var vass framåt, hotade ofta med fart, sprang ifrån Hilleförsvaret två gånger om fram till 1-1 och 3-1, men slet också (som alltid) rejält även i defensiven. Han skapade chanser, gjorde mål, vann mycket boll och bidrog med grymt mycket energi matchen igenom.

 * I andra änden av planen hade vi ju Viktor Gunnarsson som knep en straff och framför honom Amrollah/Walderstedt som satte stopp för det mesta. Luke Hourd offrade sig i vanlig ordning och drog på sig säsongens i särklass värsta svullnad över höger smallben (hur mår benet idag egentligen Luke?), Marcus Åblom gjorde comeback på riktigt efter inhoppet i den sargade truppen senast när han ersatte Hourd på mitten för att strax senare vara delaktig i 2-1-målet via en viktig bollvinst, Ciaran Farrelly kom in och löpte på allt och ja, det finns ju hur mycket som helst att lyfta fram.

 * Då har undertecknad inte ens nämnt en av planens stora giganter, Niklas Ehlin. Navet på mittfältet, tvåvägsmittfältaren som vann mängder av dueller och dessutom var så lugn och kylig med bollen, gång på gång. Kanske rentav bäst på planen?

* Innan vi sätter punkt ska vi lyfta fram ytterbackarnas högerfötter. Axel Harrysson var olycklig vid Hilles första mål, men tog gruvlig revansch för den missade nicken när han senare under första halvlek levererade årets förmodligen bäst avvägda krossboll mot bortre delen av straffområdet. Från högerkanten och högerbackspositionen, med grym precision, på McGuinnes panna.

Många utropstecken. Frågetecken då, fanns det några sådana? Det fanns det kanske, men på rak arm kommer jag ärligt talat inte på något tydligt sådant nu. Och efter en vinst som den igår är det fullt legitimt att bara njuta, vara nöjd och ta med allt det positiva. Så det gör vi, men tillägger avslutningsvis att det främst var en coachseger (som alla vinster enligt säkra källor...).