På plats för tre nya poäng
Vackert belägna Hagaströms IP var skådeplats för dagens division 5-möte mellan HSK och Järbo IF. En match som undertecknad såg och som slutade med en ny trepoängare, den femte i rad, för Haga. Det tack vare en riktigt stark laginsats som la grunden för en oerhört skön krigarseger.
HSK imponerade när det gällde lagarbete, attityd och tydlighet. Spelmässigt var det ingen särskilt vacker historia, men det spelade exakt noll roll när slutsignalen gick och ytterligare en trea var inspelad. Då var det riktigt gott att, för endast andra gången den här säsongen, vara på plats på IP och se sitt Haga igen.
Något skönspel bjöds det inte på, men visst hade HSK ändå en del fina anfall. Det syntes också tydligt vad man ville göra. Ett lite rakare anfallsspel, bollen upp (antingen via backlinjens fina passningsfötter eller genom de centrala tremannamittfältet) på urstarke Jonas Brändeskär och därifrån vidare ut på framstormande wingbacks eller i djupet där främst hungrige, snabbe Adam Harrysson hotade gästernas försvar.
Ett antal gånger blev det lite för rakt och snabbt, vilket fick till följd att Haga inte fick med nog med folk i anfallen, och visst tappades bollen lite enkelt på mittfältet ibland, men det spelade mindre roll då inställningen att hela tiden ta tillbaka den hela tiden var urtydlig. Alla slet, alla jobbade, bolltappen kompenserades av bollvinsterna, alla tog ansvar.
Inställningen och den starka laginsatsen kompletterades av individuell skicklighet. För mig som inte sett Harrysson den yngre särskilt mycket var det nu oerhört tydligt vilken kvalitet det finns där. Harrysson spelade anfallare för dagen och kombinerade Brändeskär perfekt i tvåmannaanfallet. Snabbheten, balansen och vänsterfoten ställde till det rejält för Järbo vid ett antal tillfällen. Brändeskär var i sin tur oerhört stark som bollvinnare, stod påpassligt för 1-0-målet efter Harryssons förarbete och hade i andra halvlek ett ribbskott som förtjänade ett bättre öde.
Längst bak fanns i sin tur nye målvakten Pierre Haag med sitt lugn, sitt spelsinne, sin precisa högerfot och sin förmåga att styra hela laget framför sig.
Individuell kvalitet i båda ändarna av planen, och även däremellan, men återigen bör det påpekas (precis som lagkaptenen Calle Walderstedt tryckte på i omklädningsrummet efter slutsignalen) att det här var en riktig lagseger. Ingen föll ur ramen, ingen undvek att slita livet ur sig.
Efter Järbos reducering var det lite oroligt, gästerna prickade ribban i slutet och lyfte in många bollar i boxen, men ett uppoffrande försvarsspel från samtliga i HSK ordnade segern och alla ska berömmas.
