Lagbygget: 4-5-1 och flexibilitet

Att 4-5-1 i någon form kommer att vara vår spelmodell under 2019 kan vi nog slå fast. 4-2-3-1 i grunden, men samtidigt med en flexibilitet som gör att vi kan justera mittfältet beroende på vilken balans som vi vill ha.

Mot Åbyggeby FK senast vände vi mittfältstriangeln nedåt och kom ut till mötet med tippade seriefavoriten med en 4-1-4-1-uppställning. Det för att försöka stänga ytorna centralt framför vår egen backlinje. Det lyckades resultatet till trots tämligen bra och Schadrac Ngongo var briljant i den defensiva mittfältsrollen.

Just mittfältet är intressant, främst tack vare vår flexibilitet där. Vi kommer säkerligen se 4-2-3-1 i som utgångssystem flest gånger under säsongen, men samtidigt kan vi nog räkna med 4-1-4-1 eller ett mer rakt 4-5-1, som vi redan jobbar med i defensiven, vid en en del tillfällen.

Det finns en rad bra innermittfältsalternativ och det går att använda såväl en mer renodlad tia -Mohammed Kadhim eller Andreas Lind (som även kan agera mer defensiv spelfördelare) - som ett rakt igenom fysiskt och löpstarkt centralt mittfält där Teo Ryd, Carl-Fredrik Walderstedt, Luke Hourd, Mikael Jansson och eventuellt även Erik Westholm (har dock använts som högerback och anfallare, men inget på mittfältet än) är starka alternativ. Även Mattias Fredriksson är en duktig central pjäs på mitten, men med Alex Lindqvist långtidsskadad är han given som mittback tillsammans med Lao Lopes. 

Just fysik och löpstyrka behövs, inte bara för att vi kan räkna med att behöva försvara oss mycket. Vi behöver de ingredienserna även offensivt, då vi i dagsläget - med Lucas Waldenbäck som ett osäkert kort då han är utomlands och ännu inte har tränat - saknar renodlade målskyttar och dessutom spelar med en ensam anfallare. Det innebär att vi kommer att behöva mittfältare som fyller på och har förmågan att ta sig in i boxen. Det kan alla de ovan nämnda innermittfältsalternativen göra och förhoppningsvis kan flera av dem bidra med poäng i år.

Vi har fler mittfältare som är box-till-box-liknande spelare än vad vi har offensiva kreatörer Det är ingen vågad gissning att vi i ett antal matcher kommer att använda oss av ett par sådana innermittfältare i kombination med en balansspelare i stället för att, som i grunden, använda oss av två mer sittande mittfältare och en offensivt lagd innermitt. Att vi dessutom har spelare, exempelvis nämnde Teo Ryd, som kan spela i såväl en offensiv som mer defensiv roll tack vare riktigt stark fysik och fin teknik kan bidra i båda riktningarna.

Mittfältet känns riktigt intressant nu och det blir spännande att se hur vi kommer att formera det framöver. Intressant är också var i det närmaste briljant Ngongo ska spela. Han ser sig själv som vänsterback, där han har varit riktigt vass, men tränarstaben vill egentligen gärna ha honom högre upp i banan. Insatsen som central mittfältare senast var så imponerande att det vore logiskt att ge honom en roll på innermittfältet, men å andra sidan är han med sin fina vänsterfot och snabbhet den mest naturliga och bästa vänsterbacken vi har.

Längre fram har vi sett en avsaknad av en utpräglad central anfallare. Adam Kajouj skulle med sin fysik och styrka i djupled kunnat vara ett alternativ, men ser på grund av jobb ut att lämna truppen nu. Carl Wikman har spelat där men passar bättre som offensiv yttermittfältare eller som en av två anfallare än vad han gör som ensam spjutspets. Lösningen nu, när Wikman förmodligen landar på vänsterkanten och vi inväntar Waldenbäck i anfallarrollen, ser ut att kunna bli storebror Westholm, alltså Erik. Han imponerade som högerback under försäsongen, kan spela både i backlinjen och på mitten såväl på kanten som centralt men har på sistone testats som anfallare. Där var han stark mot Åbyggeby. Han bidrar med sin förmåga att hålla i bollen, ger oss chans att flytta upp och har dessutom egenskaper som gör honom till en ganska vass avslutare med både fötter och huvud.