Mycket att ta med

Nollan bakåt sprack.
Första förlusten inkasserades.
En usel fredagskväll i Kungsgården, med andra ord.
Eller?

Nej, ganska långt ifrån egentligen. Visserligen är det alltid åt helvete tråkigt att förlora fotbollsmatcher, inte minst när viktiga poäng för att hänga med den absoluta toppen av tabellen står på spel. Men på det stora hela vore det orättvist mot oss själva att sätta en fet, mörk stämpel med omdömet usel på gällande den här insatsen.

Trots 3-1-förlusten fanns det mycket positivt att ta med sig hem från en stekhet sommarkväll ute på Sportvallen i Kungsgården.

Vi mötte ett riktigt bra lag, med stor sannolikhet seriens bästa, men stod upp riktigt bra matchen igenom. Efter Kungsgårdens 1-0-mål, 25 minuter in i toppmötet, hade de en stark period fram till paus. Då hade vi svårt att få tag i bollen och få ta till längre anfall, samtidigt som de kunde sätta ett visst tryck spelmässigt. Defensivt var vi dock, bortsett det insläppta målet, riktigt stabila och släppte till ytterst få klara chanser. Det samtidigt som vi under den första halvleken hotade rejält framåt vid flera tillfällen: Abbe Abdulgadirs skottinlägg var inte långt ifrån att styras in av Jonny McNulty, samme McNulty var centimeter ifrån att bli frispelad av Abdulgadir och Carl WIkman sköt tungt tätt utanför.

Inför andra halvlek pratade vi om att sätta lite mer fart på bollen, inte rulla för mycket i backlinjen utan snabbare försöka hitta upp via mittfältet eller ut på ytterbackarna. De gånger vi lyckades med det i första halvlek spelade vi bort Kungsgårdens annars ganska aggressiva, tuffa press riktigt fint. Nu skulle vi bara se till att göra det oftare.

Andra halvlek blev också riktigt positiv för vår del spelmässigt. Många gånger kunde vi spela precis som vi vill. Antingen upp via mittfältet samt droppande anfallare och därifrån ut på framstormande ytterbackar, för att sedan hitta in i mitten igen med inspel, eller via det centrala mittfältet i djupled på offensivt löpande mittfältare alternativt anfallare.

Under den första halvan av matchens andra 45:a tryckte vi tillbaka Kungsgården rejält. De fick inte andas i värmen, utan vi vann gång på gång tillbaka bollen och kunde anfalla på nytt.

Med drygt en kvart kvar kom också en välförtjänt kvittering. Abdulgadir fick en smäll i en duell i straffområdet och domaren pekade på straffpunkten. Om hemmaförsvararen var först på bollen eller träffade Abdulgadir först var lite oklart men straff blev det. Straffen satte Philip Amrollah mycket snyggt högt upp i taket, mot krysset till, till höger om målvakten.

I det läget hade det varit logiskt om vi hade kunnat behålla momentum och dra nytta av kvitteringen. I stället visade Kungsgården att det finns mycket individuell kvalitet och en avgörande spets i laget. Cassano Moosa, med meriter från både division 2 och division 3, ryckte ifrån sin uppvaktning och placerade in 2-1 bara ett par minuter efter 1-1. Ytterligare några minuter senare kontrade hemmalaget in 3-1 och vi orkade inte med någon riktig slutforcering, även om vi krigade på hela vägen fram genom 90 min och stopptid.

Allt det hårda slitet i 30-gradig värme räckte alltså inte. Det gav ingenting i form av poäng, utan resulterade i förlust och tappad serieledning. Men ändå skulle jag vilja hävda att den här insatsen gav mycket.

* Vi visade återigen prov på grymt hårt lagarbete och stod för en i raden av starka laginsatser. Det tar vi definitivt med oss.

* Defensiven var bra igen, trots tre insläppta. Målen var en kombination av små individuella misstag och hög kvalitet från deras sida. Lite oturligt, lite svagt, men de spelade sällan bort oss och det kollektiva försvarsspelet var starkt.

* Presspelet var riktigt vasst efter paus. Trots värmen orkade vi kliva upp, sätta press och jobba oss till många bollvinster.

* Det egna, offensiva spelet blev allt bättre i andra halvlek. Före paus hittade vi stundtals upp fint på Abbe Abulgadirs fötter eller spelade igenom KSK-pressen, men i andra halvlek gjordes det klart mer frekvent och vi hotade mer framåt.

* Den positiva attityden var påtaglig igen. Ingen var nöjd med resultatet, men däremot med prestationen och det var tydligt att vi gick därifrån med höjda huvuden och en positiv känsla att ta med in i kommande matcher.

* Topp 3 enligt mig i HSK den här kvällen: Jonny McNulty, Abbe Abdulgadir, Axel Harrysson.

McNulty var i vanlig ordning en maskin, jobbade kopiöst i båda riktningarna från sin nummer 10-position i vilken han placerats för att plocka bort KSK:s skickliga defensiva spelfördelare. McNulty var lysande, vann mängder med dueller, lade oändliga löpmeter bakom sig och var som alltid ett hot framåt. Tyvärr tappar vi honom nu,efter nästa omgång, då han drar vidare i lärarlivet och efter semester hemma i England beger sig till Egypten för jobb. Ett riktigt tungt tapp och en spelare som vi inte ersätter rakt av. Däremot kommer vi förhoppningsvis kunna dela det ansvaret på flera spelare - dels gällande målskyttet, dels gällande box-till-box-egenskaperna och det hårda jobbet.

Abdulgadir hade flyttat upp som anfallare för dagen och var lika bra där som i en offensiv mittfältsroll. Ständigt spelbar, även han hårt jobbande och individuellt skicklig med bollen. Oavsett om "Abbe" spelar tia eller längre fram i planen erbjuder han alltid ett rörligt, smart och vasst offensivt spel i kombination med ett grymt presspel.

Harrysson, nu tillbaka på allvar efter lumpen i Boden, spelade stora av matchen som vänsterback. Där ute vann han allt i luften, något som han gjorde även på fasta situationer, och stoppade effektivt upp Kungsgårdens anfall. När han under sista fjärdedelen av matchen tog klivet upp på mittfältet kunde han bidra ännu mer med sin fina högerfot och en imponerande bolltrygghet, utöver det rejäla fysiska spelet.

Avslutningsvis kan tilläggas att verkligen ingen HSK:are föll ur ramen den här kvällen. Alla jobbade hårt, gjorde vad vi skulle enligt matchplanen och tog ansvar. Det fanns som sagt mycket att ta med hem, resultatet till trots.