Mycket var riktigt bra

Ja, alla som höll på HSK hade mycket att glädjas åt i solen på Haga IP under söndagseftermiddagen. Efter en jämn första halvlek, där det slarvades en del och lagen turades om att ha hyfsade perioder spelmässigt, körde hemmalaget över gästerna efter paus.

Det kunde kanske ha gått annorlunda om inte Pierre Haag återigen visat att han är seriens bästa målvakt genom att rädda en straff, billigt dömd men långt ifrån dåligt slagen, långt ut mot sin högra stolprot i slutminuterna av första halvlek. Ett mål för gästerna då hade kunnat förändra matchen, men i stället klev Haga ut och imponerade rejält i andra halvlek.

Efter 51 minuter nickade Martin Tapper, succédebutanten som var så bra att han redan fått ett eget inlägg här, in Joachim Mobergs frispark och därefter släppte aldrig HSK greppet. Tvärtom. I stället klev man fram, var aggressiva, vann tillbaka bollen gång på gång och kunde på så sätt skapa chanser. Det inte minst genom fasta situationer. HSK tvingade fram ett antal hörnor och var där livsfarligt, igen. Mot Brynäs tidigare under våren gjordes exempelvis samtliga tre mål i vändningen via hörnor. Den här gången kom 2-0, 3-0 och 4-0 när Haga hade hörna och 1-0 via en inläggsfrispark. Med ett antal huvudstarka spelare och Mobergs känsliga högerfot har HSK ett rejält anfallsvapen när man jobbar fram hörnor och frisparkar.

Utöver målen prickade Tapper ribban och var nära vid ytterligare ett tillfälle efter ett fint genombrott. Dessutom var Gustav Jansson fri vid 3-0 och gjorde så när 4-0 trots att Hillebacken drog i honom ganska tydligt.

 Jag har inte sett mitt (gamla) HSK mycket i år och bara gjort fem träningspass med laget hittills, men nu fick man många fina svar:

* Hugo Halvorsen har verkligen gjort ytterbacksrollen till sin efter att ha tagit steget ner de senaste matcherna. Igår var han riktigt fin såväl till vänster som till höger. Snabb, aggressiv, följsam och bolltrygg. Att flytta ner honom som ytterback verkar allt mer vara ett genidrag.

* Adam Harrysson fungerar uppenbarligen utmärkt var han än spelar. Sett till egenskaperna är han egentligen är en av de bästa OFFENSIVA spelarna som vi har i truppen (lång, rejäl, blixtsnabb, teknisk, bra vänsterfot) och har ofta använts som offensiv ytter eller wingback. Igår byttes han in som mittback och var grymt stabil i den rollen. Med sin snabbhet och sitt lugn med bollen funkade han perfekt även centralt i backlinjen.

* Valet att spela 4-3-3 har varit lyckat. Personligen trodde jag att det fanns en risk att den centrala anfallaren, den här gången (och inte sällan) Jonas Brändeskär, skulle kunna bli lite isolerad, men nu får HSK ofta med yttrarna och fyller på bra med flera innermittfältare. Det finns en variation i anfallsspelet. Brändeskär är oerhört stark, smart och vass som target samt livsfarlig i boxen. Med honom kan man välja att gå lite rakare och längre om det behövs, så håller han i bollen medan laget kan flytta upp, men det finns också flera fina fötter i backlinjen och centralt på mitten vilket gör att Haga också kan spela upp via mitten för att sedan hota i djupet och via kanterna.

* Innermittfältet fungerar. Nämnde Moberg imponerade, förutom att spela fram till tre mål och ha en fot med i samtliga Hagamål, som mittfältsmotor. Bredvid honom kombinerade Carl Wikman många bollvinster med hotande djupledslöpningar och genombrott samtidigt som Philip Amrollah var duellstark och även han fyllde på framåt.

Dessutom klev Jansson upp och gjorde, efter en klart godkänd första halvlek som högerback, ett starkt jobb i en innermittfältsroll under slutet av matchen.

* Rotationen och bredden fortsätter att ge resultat. HSK kom till gårdagens match utan ett antal spelare som kan ses som relativt ordinarie. Det tvingade fram en del ändringar i elvan och ledde till några överraskande val i startelvan, men hade ingen negativ inverkan på insatsen i slutändan. Tvärtom visade Haga ännu en gång att man kan rotera och ändå få ut såväl resultat som fina spelmässiga insatser. Ytterligare ett exempel på det från gårdagen: Calle Walderstedt och Filip Isberg inledde som mittbackar. När 90 minuter var spelade hade HSK även spelat med Walderstedt/Harrysson, Walderstedt/Harrysson samt Tapper/Amrollah som mittbackspar. Många ändringar, men ingen negativ effekt alls. Det är en styrka i sig och lovar gott inför fortsättningen.