Något positivt ändå

Andra omgången, 1-6 mot tippade topplaget (ja, de kommer vinna den här serien) Åbyggeby FK. Totalt mörker? Nej, långt ifrån faktiskt. Tvärtom tycker jag, hur konstigt det än kan låta när man har förlorat med fem måls marginal, att det finns mycket positivt att ta med från gårdagens match.

Det som ska kommas ihåg är att vi mötte det lag som med stor sannolikhet kommer att vinna serien. Åbyggeby kryllar av division 2-meriterade spelare, varav flera av dem spelade i division 2 så sent som ifjol. De är rättmätig storfavorit i serien och kommer snudd på säkert, även om fyran är bättre än på mängder med år och innehåller flera riktigt starka topplag, vinna division 4 i år. Att då förlora med 6-1, där de två sista målen kom i slutminuterna varav ett på en billig straff, är i sig ingen skam. Tittar man närmare på hur det såg ut spelmässigt visar det sig tydligt att den här matchen absolut inte är något som Hagaspelarna ska skämmas över.

Åbyggeby var utan tvekan det klart bättre laget och hade mycket boll, precis som väntat. Men de fick ändå slita en hel del, det krävdes i de flesta fall bra prestationer för att seriefavoriten skulle göra mål mot oss. En oerhört fint slagen frispark, stolpe in, samt en helvolley som borrade sig in tätt intill bortre stolpen är två exempel på högklassiga prestationer från deras sida som resulterade i mål. Många gånger lyckades vi också frustrera dem en del och vi stoppade många anfall med en defensiv där alla slet hårt. Med en vänd trea på innermittfältet, där vi använde en defensiv mittfältare bakom två vanliga centrala mittfältare, och väldigt hårt jobbande yttermittfältare stängde vi många ytor även om Åbyggeby ändå lyckades luckra upp vårt försvarsspel ett antal gånger.

Rent individuellt fanns det många utropstecken och positiva besked:
* Schadrac Ngongo, vår förmodligen mest spännande och bästa spelare nu med meriter från Kongos näst högsta liga, dominerade i en ny roll som defensiv innermittfältare. Han har mest använts som vänsterback, men var riktigt bra på mittfältet med sin oerhört fina teknik, starka fysik och förmåga att skydda bollen från motståndarna.

* Erik Westholm, som varit bra i en högerbacksroll, visade återigen (liksom när han flyttades upp i premiären) att han kan vara ett alternativ som ensam anfallare. Stark i rollen som bollmottagare och med hög arbetskapacitet.

* Samtliga i backlinjen - Niklas Olshage, Lao Lopes, Mattias Fredriksson, Patrik Olshage - gjorde det bra. Där har vi fina backalternativ (skulle funka utmärkt i en trebackslinje också) som borgar för att en sådan spelare som Westholm, samt även möjligtvis Ngongo, kan komma att hamna högre upp i planen mer permanent framöver.

* Carl Wikman kom mer till sin rätt på vänsterkanten än vad som har varit fallet när han spelat ensam anfallare. Wikman jobbade hårt, tog ett enormt defensivt ansvar och hade dessutom en del fina offensiva aktioner.. . . . . . . .

För egen del var det desto mörkare dock. 90 minuter på bänken. Inte en minuts speltid.
Något jag köpa, men det kändes ändå surt. Nog för att undertecknad inte har tränat mer än i snitt en gång/vecka senaste veckorna, men vid 1-4 (som kom tidigt i andra halvlek) var ju matchen över och det hade varit ganska naturligt att låta även de två som blev kvar på avbytarbänken hela matchen - varav en var jag själv - få lite speltid. Nu blev det dock inte så och det var givetvis en besvikelse, men det var ändå skönt att från bänken få se en prestation från vår sida som faktiskt gav mersmak trots resultatet.