Några rader till från gårdagen
Femte raka segern kom igår och det var en så oerhört skön kämpaseger, som dessutom undertecknad såg på plats (vilket inte varit något ofta återkommande i år tyvärr), att den förtjänar ytterligare några rader här i bloggen.
Stenhårt jobb från samtliga Hagaspelare och en stark laginsats såväl inställningsmässigt som taktiskt resulterade i en viktig trea som kan summeras så här:
Taktisk tydlighet och disciplin
Att HSK-spelarna och ledarna tog ett snack efter 1-5-haveriet borta mot Ockelbo i början av hösten och efter den matchen satte defensiven mer i fokus syntes tydligt igår. Med tunga innermittfältsnamn som Joachim Moberg och Albin Bergström på frånvarolistan hade det kunnat bli problem centralt på mitten, men nu var det snarare tvärtom. Moberg och Bergström är två kvalitetsspelare på den här nivån, men ersättarna gjorde ett prickfritt jobb. Utan någon egentlig defensiv mittfältare lyckades Haga ändå stänga till centralt på ett utmärkt sätt. Det var tydligt rent taktiskt att innermittfältarna skulle fokusera på att stänga ytor och ligga rätt i defensiven. Det gjorde de också. Disciplinen i försvarsspelet var grym och bollvinsterna på mittfältet många.
Offensiv spets
Unge Adam Harrysson har flugit fram ute på vänsterkanten tidigare under säsongen och fått ett rejält genombrott sedan han återvände till HSK efter en tid i Gefle IF:s led. Nu bildade den snabbe ynglingen anfallspar med Jonas Brändeskär och den duon var vass. Brändeskär banade väg, var urstark som mottagare i det felvända spelet. Harrysson i sin tur högg på allt i djupled, hade ett stort övertag på gästernas försvar med sin snabbhet och imponerande balans, sprang igenom flera gånger och noterades för 1 + 1 i poängprotokollet.
Han kunde med lite fler marginaler med sig gjort ytterligare något mål samtidigt som Brändeskärs klockrena ribbträff i andra halvlek var värd ett bättre öde. Med de två där framme, och alternativ i den nu skadade Jonny McNulty och rutinerade Patrik Lindqvist, har Haga en rejäl spets i offensiv riktning.
Rakt och hotande
Nu glänste inte anfallsspelet i det stora hela, ett antal bollar slarvades bort när HSK-spelarna blev lite väl ivriga att gå framåt eller gjorde det lite svårt på mitten, men det fanns ändå en del fina offensiva sekvenser. Det bjöds på ett antal snabba anfall, genom mitten eller via en längre boll upp på Brändeskär från känsliga uppspelsfötter i backlinjen, där bollen snabbt kom i djupet där främst nämnde Harrysson hotade. Ett flertal gånger fick Järbospelarna svårt att hänga med när Haga satte fart i djupled.
Det pratades, med all rätt, mycket om en stark laginsats där alla bidrog i hög utsträckning efter gårdagens seger. Egentligen räcker det med att hylla kollektivet, hela laget, men samtidigt vill jag ändå lyfta fram ett par spelare som inte har nämnts hittills i det här inlägget. Framför allt imponerade Simon Segovia på mig. Alltid lojal, alltid flexibel och kan spela på många positioner. Nu dominerade han totalt på innermittfältet, vann enormt mycket boll och var trygg i passningsspelet. Dessutom var Oskar Daniels felfri i trebackslinjen så länge han spelade. En smäll mot axeln tvingade honom att kliva av en bit in i andra halvlek, men fram till dess satte han inte en fot fel.