Nio anledningar att glädjas
Efter besvikelsen i derbyt förra helgen, då 2-0 blev till 2-2 mot Valbo FF, var det desto roligare den gångna helgen. Haga tog emot seriejumbon Järbo IF, kopierade vårens resultat mot samma motstånd och vann med hela 9-0 (3-0). En stark prestation, oavsett kvalitet på motståndet. Dessutom mot ett lag som jumbloplatsen till trots faktiskt skrällde och tog poäng mot topplaget Stensätra IF i början av höstsäsongen och bara förlorade med 3-1 mot Brynäs IF nyligen.
Några poäng var Järbo dock aldrig nära att ta på Haga IP under lördagseftermiddagen. Redan efter tio minuter hade HSK gått upp till en 2-0-ledning via mål av Theo Ekman och Adam Harrysson. Harrysson hann med ett andra mål för paus och därefter ett tredje precis efter halvtidsvilan. Redan då, om inte tidigare än så, var matchen förstås avgjord.
Resten av eftermiddagen handlade bara om hur många mål hemmalaget skulle göra och om nollan bakåt skulle hålla. Svaren på de frågorna blev fem och ja. Ekman ville inte vara sämre än Harrysson utan gjorde såväl sitt andra som tredje mål för dagen innan matchen var slut. Dessutom gjorde ynglingarna Sture Wirdby och Neo Björklund varsitt.
9-0, samma siffror från i vårens möte och en minst sagt komfortabel trepoängare när allt summeras. HSK befäste i och med segern femteplatsen i tabellen. Kring den är det tätt och flera lag finns bara någon eller ett par poäng bakom Haga. Uppåt är det samtidigt för långt. Sju poäng skiljer mellan fyran Brynäs, som dessutom har en match mindre spelad, och Haga. Upp till kvalplatsen är det ytterligare en poäng. Ett alldeles för stort avstånd, med fyra omgångar kvar, för att HSK ska ha något med den toppstrid som man länge var med i under fjolåret att göra. Däremot vore det snyggt att avsluta bra och tangera fjolårets femteplats.
. . . . . .
Startelvan såg ut så här:Oliver Melander - Oskar Hagstedt, Hugo Wallström, Martin Tapper, Filip Isberg - Edvin Lättman, Ville Öhlund, Oscar Jansson, Adam Harrysson - Theo Ekman, Neo Björklund.
* 4-4-2 den här gången, ett val som tränarteamat ska ha landat i då det var lite tunt med spelare och bland andra ordinarie innermittfältaren Albin Holmström saknades
* En logisk elva enligt 4-4-2-modellen med spelare i idel naturliga roller
* En offensiv som verkligen levererade med Ekman/Björklund som anfallspar och Harrysson i en offensiv vänstermittfältsroll