Nytt systemskifte

Vi har skiftat spelsystem några gånger under säsongen. Först spelade vi 4-1-4-1, därefter gick vi över till traditionella 4-4-2 och under slutet av våren spelade vi 4-2-3-1 en del. Samma grundspel och riktlinjer i spelet har gällt oavsett system: offensiva yttrar med frihet att kliva in i planen, en ambition att etablera spel på offensiv planhalva med många spelare involverade, offensiva ytterbackar. Samtidigt har vi med 4-4-2 blivit lite rakare, kunnat spela lite enklare och satt upp förstapassningen lite snabbare upp mot forwards.

Inför nyckelmatchen mot Gefle Legend i fredags var det dags för nästa systembyte. Från 4-4-2, som vi spelat med de senaste matcherna, till 5-4-1 eller 3-4-3 om man så vill. Fokus låg dock på defensiven och i försvarsspelet skulle vi spela med en rak fembackslinje. Till en början kändes det lite märkligt, det var ju inför en match där vi kunde förväntas vara lika bra som motståndarna och dessutom saknade vi två av våra bästa mittbackar (Alex Lindqvist och Calle Walderstedt). Var det verkligen läge att spela med fembackslinje då? Det var frågan som undertecknad och säkert många fler ställde sig.

Å andra sidan: uppställningen kändes allt mer intressant ju mer man granskade den. Vår tränare Robin Engberg la ut en ingående genomgång i videoformat där såväl försvarsspel- som anfallsspelet avhandlades noggrant. Ju mer man tittade igenom det, ju mer intressant och spännande såg det ut. Nu hade vi visserligen inte tillgång till Walderstedt och Lindqvist, de två hade tillsammans med kapten Marcus Sundberg hade utgjort en naturlig och klockren trebackslinje. Men å andra sidan fanns det intressanta detaljer att titta närmare på och se fram emot att få se i praktiken: de offensiva yttrarnas stora frihet i att vandra inåt i planen, möjligheterna att skapa ett bra kombinationsspel mellan yttrarna och anfallaren, möjligheterna till att skapa numerära övertag på kanterna med hjälp av yttrarna och våra wingbacks samtidigt som fembackslinjen i försvaret, med en extra mittback, skulle kunna leda till en tät defensiv.

Draget att flytta ner Jakob Hallin ett snäpp, till en wingbackroll, var också intressant. Hans samarbete med Joel Ewenson på sista träningen före matchen mot Legend såg väldigt spännande ut. Med hans snabbhet och offensivvilja skulle vi dessutom få ett rejält hot på högerkanten där han skulle bli svårmarkerad och kunna fylla på med fart bakifrån.Här ser ni hur offensiven var tänkt att se ut i uppspelsfasen. Intressant och i linje med det som varit våra grunder under säsongen oavsett spelsystem:

I försvarsspelet ska vi använda en rak fembackslinje i det här systemet samtidigt som det offensivt snarare kan liknas vid ett 3-4-3. Jag ska erkänna att jag var skeptisk till ändringen till en början, att återigen skifta spelsystem och dessutom göra det till ett som vi inte testat någonting tidigare inför en så viktig match skickade inte helt perfekta signaler. Men det fanns på samma gång, som sagt, uppsidor med det hela och i slutändan ledde det också till något positivt. Om det var systemskiftet eller inte som låg bakom den så enormt välbehövliga 2-1-segern mot Legend i fredags kväll ska vi kanske låta vara osagt, men fakta är att Haga den här gången höll ihop defensiven riktigt bra och dessutom förmådde att såväl ha en hel del bollinnehav som att skapa chanser framåt.

Nu återstår det att se om 5-4-1/3-4-3 är spelsystemet som kommer att gälla under de avslutande fem seriematcherna, eller om det återigen blir mer inkörda 4-4-2 framöver.