Reflektion och analys
Direkt efter lördagens blytunga förlust och avslut på säsongen var det verkligen inte lätt att få ur sig några konstruktiva, nyanserade tankar här i bloggen. Allt kändes värdelöst, allt var tungt, allt var nattsvart.
Några sömnlösa timmar senare hade lördagen övergått i söndag, förlusten smärtade givetvis fortfarande, men det var ändå dags att försöka gå vidare. Det var definitivt inte enkelt. Minnesbilderna av de missade chanserna och påminnelserna om hur extremt små marginaler det var mellan division 5 och division 4 i lördags har dykt upp, högst ovälkomna, vid ett antal tillfällen under veckan. Parallellt med det så har det dock blivit lite enklare för varje dag att åtminstone tänka någon enstaka positiv tanke, inte bara om säsongen som helhet (den går vi igenom senare) utan även om kvalreturen som enskild match.
Å ena sidan smärtar det ännu mer att tänka på hur nära vi var, hur jämnt det var och hur små marginaler som avgjorde. Å andra sidan måste vi kunna ge oss att vi gav det en chans och likaväl kunde ha förtjänat division 4-platsen. Över 2 x 90 minuter var vi spelmässigt väl så bra, chansmässigt var vi farligare och andrahalvlekarna (särskilt den i returen) var riktigt starka.
Det går visserligen att välja ett mer negativt perspektiv genom att konstatera att vi var för dåliga främst i första halvlek på Gavlevallen, att vi var för oskarpa och helt enkelt inte tillräckligt bra som inte vann dubbelmötet. Det är inte heller fel, det är också en bild som stämmer överens med verkligheten. Men det negativa, mörka kommer per automatik så fort man tittar på slutresultatet och minns tillbaka. Det behöver vi knappast påminna oss själva om.
Det här kanske mest är ett desperat försök att skifta fokus, att försöka glömma och förtränga genom att leta positiva detaljer. Eller är det en mer sansad, nykter analys av en match som om den hade varit en seriematch och spelats mitt under säsongen hade gett oss ganska mycket att ta med. Hade det varit en serieomgång, och vi efter en kvittering i en andra halvlek där vi hade skapat flera högkaratiga lägen och lyckats trycka tillbaka motståndet så pass som efter paus i kvalreturen fått med oss en poäng efter 90 minuter, kunde vi ha varit hyfsat nöjda även om vi säkert grämt oss lite över två missade poäng.
Över två matcher var vi inte tillräckligt bra nu, för då hade vi löst en division 4-biljett. Men prestationen var långt ifrån lika dålig och smärtsam som det slutgiltiga, sammanlagda resultatet. Det får vi försöka ta med oss när det är dags att resa sig och fokusera på nästa säsong. Och vilket roligt 2022 som trots allt kan ligga framför HSK. Revanschlusta, flera unga spelare som är redo att ta ytterligare kliv och en trupp som kommer att brinna för att säkra avancemang till division 4. Nu vänder vi blad och blickar framåt, samtidigt som vi är stolta (men inte helt nöjda) över säsongen som har gått.
