Säsongen 2020 sammanfattas

Det har varit en berg-och-dalbana, från en lovande och spännande försäsong till en tung avslutning med en rad fina division 6-insatser samt även några A-lagshöjdpunkter däremellan. Här bakas nu allt ihop när såväl A-lagets som B-lagets 2020 sammanfattas på en och samma gång. Vi börjar med en del statistik, plockar fram några rubriker från säsongen som har gått samt blandar högt och lågt, positivt och negativt.

STATISTIK, TRÄNINGSMATCHER

Skytteligan:
8 – Jonny McNulty
6 – Iskan Ahmed
3 – Abbe Abdulgadir
3 – Adam Nimer
2 – Carl Wikman
1 – Sergio Rodriguez
1 – Fredrik Forsling
1 – Bilal Nabulsi
1 – Ruben Mazzola
1 – Felix Dahlin
1 – Oskar Daniels

STATISTIK, DM

Skytteligan:
2 – Iskan Ahmed
1 – Sergio Rodriguez
1 – Fredrik Forsling
1 – Carl Wikman

STATISTIK, DIVISION 4

Poängsnitt: 0,36
Målsnitt, gjorda mål: 0.81 (9/11).
Målsnitt, insläppa mål: 3.04 (34/11).
Bästa målskytt: Jonny McNulty, 3 mål.
Flest kort: Carl Walderstedt och Abbe Abdulgadir, 4 varningar. Felix Dahlin, Luke Hourd och Iskan Ahmed drog på sig varsitt rött kort.
Kortsnitt (gula kort): 2.09 (23/11).

Kommentar/analys: Negativa siffror rakt igenom egentligen. Ett väldigt klent poängsnitt som förklaras om vi tittar närmare på vårt målsnitt. Inte ens ett gjort mål/match, men däremot tre insläppta i snitt. Då blir det svårt att vinna matcher. Just problemen med målskyttet var extra kostsamt i de täta förlusterna mot Norrsundets IF (1-2) och Stensätra IF (0-2) då vi spelmässigt var väl så bra som motståndarna och skapade chanser men var för ineffektiva.

Skytteligan:
3 – Jonny McNulty
3 – Ruben Mazzola
2 – Iskan Ahmed
1 – Oskar Daniels


Varningsligan:
4 – Calle Walderstedt
4 – Abbe Abgulgadir
3 – Oskar Daniels
3 – Ruben Mazzola
2 – Luke Hourd
2 – Carl Wikman
1 – Daniel Le
1 – Hasan Akbal
1 – Iskan Ahmed
1 – Schadrac Ngongo
1 – Jonny McNulty

Utvisningsligan:
1 – Felix Dahlin
1 – Iskan Ahmed
1 – Luke Hourd

STATISTIK, DIVISION 6

Poängsnitt: 0.36
Målsnitt, gjorda mål: 2.5 (20/8).
Målsnitt, insläppa mål: 1.88 (15/8).
Bästa målskytt: Carl Wikman, 4 mål.
Flest kort: Carl Wikman, 3 gula kort. Niklas Ehlin drog på sig ett rött kort.
Kortsnitt (gula kort): 1.5 (12/8).

Analys/kommentar:
Klart roligare siffror för B-laget. Ett bra målsnitt framåt och ett godkänt snitt bakåt (även om det borde varit bättre). Det sistnämnda såg riktigt bra ut efter att halva serien var spelad. På de fyra första matcherna höll HSK nollan i tre. Matchen där man släppte in mål innebar visserligen tre insläppta mot Gefle FC, men å andra sidan gjordes sex mål framåt och.

Första halvan av seriespelet gav ett målsnitt, gällande insläppta mål, på 0.75. Andra halvan av säsongen var klart sämre ur den aspekten, men de fyra målen som släpptes in mot IK Huge och Älvkarleby IK spelade ingen egentlig roll då båda dessa matcher vanns. Enda riktiga plumpen var de fem baklängesmålen mot Björsjöhöjden. Förvisso mot ett topplag, men siffrorna blev för stora. Att släppa tre mål mot överlägsna seriesegrarna Kungsgårdens SK, som snittade 5.75 gjorda mål/match, är ingen skam.

Framåt spred B-laget målskyttet klart bättre än A-laget och de 20 gjorda målen fördelades på inte mindre än 13 spelare. I matcher där vi var det bättre laget men det ändå krävdes flera mål framåt ordnade vi dessutom det, främst mot Huge (3-2) och Gefle FC (där vi tappade 3-0 men sedan ändå vann med 6-3).

Skytteligan:
4 – Carl Wikman
2 – Hasan Akbal
2 – Ruben Mazzola
2 – Husein Al-Husein
2 – Robin Jansson
1 – Simon Segovia
1 – Bilal Nabulsi
1 – Iskan Ahmed
1 – Linus Henriksson-Nording
1 – William Wilhelmsson
1 – Tim Westholm
1 – Luke Hourd
1 – Björn Selnes

Varningsligan:
3 – Carl Wikman
1 – Luke Hourd
1 – Jonny McNulty
1 – Husein Al-Husein
1 – Ruben Mazzola
1 – Fredrik Alfredsson
1 – Oliver Jonsson-Englund
1 – Viktor Andersson
1 – Tim Westholm
1 – Iskan Ahmed

Utvisningsligan:
1 – Niklas Ehlin

ÅRETS LAG

Den här elvan är baserad på antal matcher som respektive spelare har spelat. Samtidigt så är dem välbalanserad och ger en bra bild av vilken som varit den mest använda startelvan. Spelare som Philip Amrollah (sedan Texas Andersson flyttade till USA), Oskar Daniels, Schadrac Ngongo, Iskan Ahmed, Calle Walderstedt och Jonny McNulty har alltid funnits med i startelvan när de har varit tillgängliga. Nyförvärvet Ruben Mazzola tog också direkt en tröja som anfallare när han hade anslutit under sommaren.
4-2-3-1 ha varit spelsystemet hela säsongen, liksom i fjol, och samtliga spelare i den här elvan hamnar på rätt positioner i det här laget. Nämnde Ahmed har använts en del centralt, som tia, och Carl Wikman är allround vilket har inneburit att även han har haft flera olika roller men ofta har det sett ut så här.

De som främst har konkurrerat om platserna är Daniel Le, som innan sina knäproblem var ett starkt alternativ på innermittfältet, mångsidige backen Tim Westholm, rutinerade vänsterkantspelaren Fredrik Forsling,mittbacken Teo Ryd, innermittfältaren Felix Dahlin, defensive mittfältskuggen Luke Hourd samt de sena nyförvärven i form av högerbacken Dilen Hamad och offensive mittfältaren William Wilhelmsson.

SÄSONGENS A-LAGSRUBRIKER

Försäsong med optimism

När säsongen drog igång gjorde den det med ett intressant spelarmöte följt av en riktigt bra internmatch på Gavlevallen. När försäsongen rullade vidare hade vi utan vidare mellan 20-25 spelare på varje träning, ofta fler än så. Det spelades inte sällan trelagsturneringar med tre kompletta elvamannalag på måndagsträningarna och konkurrensen såg ut att bli mördande med många nytillskott och flera provspelare som såg intressanta ut. Truppen var under våren på pappret över 40 spelare stor. Efter hand droppade dock ett antal spelare av till följd av olika anledningar och även om vi fick in ytterligare några namn längre fram under säsongen så minskade bredden successivt. Under våren, som på grund av pandemin mest ägnades åt träning, såg det dock riktigt lovande ut. Med facit i hand var det, trots en rad spelartapp under säsongens gång, väldigt lägligt att vi hade så många spelare i träning då det gav oss möjlighet att kunna spela internmatcher och få matchträning trots de uteblivna försäsongsmatcherna.

En del träningsmatcher spelades också, flertalet med fina resultat. Visserligen mot lite väl svagt motstånd, men de kan ändå antas ha pumpat in lite välbehövligt självförtroende. Även i DM fick vi ett bra resultat mot oss, mot Älvkarleby IK, innan division 3-laget Åbyggeby FK blev för svårt.

Försenad och jobbig säsongsstart

När seriespelet sedan väl kom igång strax efter midsommar blev det en jobbig start för oss. Tennissiffror, 1-6, mot blivande seriesegrarna i Forsbacka IK följdes upp av ytterligare
två förluster. Ingen panik efter bara tre omgångar visserligen, men då årets division 4 avgjordes som enkelserie började förstås poängbehovet att göra sig påmint redan vid den här tidpunkten.

Positiva veckor

Efter att ha stått för en plattmatch mot Hofors AIF i den tredje omgången av division 4 gick vi in i en klart positivare period av säsongen. B-laget inledde, två dagar efter Hoforsdebaclet, med att vinna en träningsmatch mot Helges IF. Därefter var det dags för A-lagets första trepoängare via
2-1 borta mot Årsunda IF följt av en kvittering på stopptid, fram till 2-2, hemma mot Helges i division 4. Fyra poäng på de senaste två omgångarna i fyran och därefter 6-3 mot Gefle FC i sexan, B-lagets fjärde raka seger i division 6. Då upplevde vi äntligen lite medvind och säsongen såg ut att kunna ta en positiv vändning.

Tung höst med betydande förluster

Någon positiv riktning tog dock aldrig säsongen på riktigt allvar. Efter de nämnda lyckade veckorna var det slut med plockade poäng i division 4. På de återstående omgångarna,sex matcher, spelade vi in noll poäng. De tydligast svidande, mest betydelsefulla, förlusterna kom mot Norrsundets IF och Stensätra IF. Trots en rejäl forcering och flera högoktaniga chanser lyckades vi aldrig kvittera hemma mot Norrsundet utan föll med 2-1. I näst sista omgången behövdes en seger mot Stensätra och det saknades inte lägen. Tyvärr var vi inte effektiva framför mål, tog inte vara på chanserna utan förlorade med 2-0. Just de två förlusterna definierade dessvärre vår säsong. Vi räckte inte till, var inte tillräckligt bra, när det gällde som mest.

Avslutningen

B-LAGSSÄSONGENS RUBRIKER

Positiv start

Den stora truppen, bredden och konkurrensen som fanns där inledningsvis spillde förstås över på B-laget, eller vårt division 6-lag om man så vill, på ett positivt sätt. Många spelare fanns att tillgå, försäsongens enda mer renodlade B-lagsmatch hade vunnits med 5-1 mot Åshammars IK och ett flertal unga, intressanta spelare var redo att axla ett senioransvar i sexan. Det resulterade också i en positiv start, med 1-0 hemma mot Hofors AIF och underbyggda förhoppningar om toppstrid längre fram.

Första halvans segersvit

Eftersom serierna i år avgjordes som enkelvarianter hade division 6 redan avverkat halva 2020 års upplaga när fyra omgångar var avklarade. Då stod HSK på fyra segrar och hade dessutom tre nollor bakåt av fyra möjliga. Så långt hade vi gjort vad vi skulle, med lite plus i kanten, och etablerat oss som ett topplag i serien. Mycket talade redan här för att vi skulle nå en topp 3-placering, vilket som sämst skulle ge en kvalplats till division 5.

Blandad avslutning med stora snackisar

Den andra halvan av säsongen blev inte riktigt lika lyckad. Två vinster och två förluster inkasserades, något som det dock inte ska klagas på allt för mycket. Björsjöhöjdens BK och Kungsgårdens SK var två starka topplag som ingen kunde kräva att vi skulle besegra. Mot de förstnämnda borde vi visserligen ha gjort en bättre insats, men poängskörden var godkänd även under den avslutande delen av division 6-kampanjen. Vi vann de matcher som skulle vinnas, helt enkelt. Utöver trepoängarna fanns det roliga snackisar.

Den första i form av förre allsvenska Gefle IF-profilen Andreas Revahl, som kallades in i sista stund inför Hugematchen och där hoppade in som stabil mittback och även spelade i fyran några dagar senare. Den andra stora snackisen är förstås vår tränare Björn Selnes insats PÅ planen i den sista division 6-omgången. När klockan närmade sig 90 minuter borta mot Älvkarleby IK bytte Selnes in sig själv, dribblade sig fram till en straff och slog därefter själv kallt in den vilket fastställde slutresultatet till 6-2.

BÄST/SÄMST 2020

Det börjar bli dags att runda av den här summeringen med några rader om vad som var bäst respektive sämst under det här fotbollsåret.

Minus -

I andra negativa, tunga änden av skalan hittar vi en del riktigt jobbiga minnen och detaljer. Allra sämst den här säsongen var naturligtvis nedflyttningen. Den var värst alla kategorier.

Tystnaden i omklädningsrummet efter de nämnda nyckelförlusterna mot Norrsundet och Stensätra är inte heller något som man minns med glädje, tvärtom. Den gick rakt in i märgen och var talande (inte bokstavligt då) för känslan som i slutändan omgärdade årets division 4-säsong.

Ser vi till kollektiva insatser som var mindre lyckade finns det fler att välja på. Tydligast sticker insatsen i division 4 mot Hofors AIF ut. Där, i tredje omgången, borde vi haft en bra poängchans men gjorde i stället en plattmatch och föll med 4-0. För B-lagets del var det klart färre svaga insatser. Hemma mot Björsjöhöjdens BK gjorde vi dock inget starkt intryck. Eller första halvlek var bra, innan undertecknad orsakade en straff fram till 1-1, men efter paus tappade vi. Visserligen höll vi 1-1 ett tag och vid 1-2 stod matchen och vägde, men när allt skulle summeras stod vi där med fem baklängesmål och en 5-1-förlust sedan gästerna för enkelt fått dra nytta av sin individuella kvalitet och straffat ett väl passivt HSK rejält.

Skador och andra omständigheter som gjorde sitt för att minska vår trupp och konkurrens under fotbollsårets gång jublar vi inte heller åt så här i efterhand.

Det finns dock givetvis en del positivt att minnas också, tack och lov.

Plus +

På den positiva sidan vill undertecknad sortera in förväntningarna och försäsongsträningarna, med flera intressanta internmatcher, då allt såg lovande och bra ut. Med all rätt år det att hävda, trots att slutresultatet inte blev vad vi hade hoppats på, att de höga förväntningarna vid den tidpunkten var logiska.

På det positiva kontot ska vi också ha in poängveckorna, den fina period på ett par veckor där vi plockade poäng och gjorde resultat (något som redan har nämnts ovan).

Vår insats i division 6 ska förstås också in här. En tredjeplats, med sex vinster på åtta matcher, är ett klart godkänt facit. Det är också värt att notera att vi med den placeringen blev det bästa B-laget i sexan. Björsjöhöjden räknas visserligen som farmarlag till Åbyggeby FK, men är en egenstartad förening från början. B-laget närmast oss i tabellen var Hofors andralag.

Till sist kan vi också lyfta fram några individuella insatser från säsongen som har gått. Flera spelare, inte minst bland de yngre, har gjort bra insatser trots det tunga A-lagsslutet. Inte minst Carl Wikman (bilden nedan), den spelare som har tagit allra störst kliv under 2020. 18-årige Wikman har funnits med kontinuerligt sedan 2018 och blivit bättre för varje år. Under årets säsong har han delvis skolats om, från ytter och forward till defensiv innermittfältare, och axlat sin nya roll på ett lysande sätt. Till en fin spelförståelse och god speluppfattning, i kombination med bolltrygghet, har Wikman adderat fysik (och lite välbehövlig elakhet, vilket syns i varningskolumnen) och blivit en riktigt skicklig bollvinnare på det centrala mittfältet. Dessutom har de offensiva kvaliteterna befästs, något som exempelvis fyra mål och titeln bäste HSK-målskytt i division 6 visar.

Med de orden sätter vi punkt för den här summeringen och blickar framåt, framåt mot en ny säsong till vilken vi förhoppningsvis trots allt har byggt en stabil grund under 2020.