Säsongen 2021 sammanfattas

Chansen fanns ju att avsluta säsongen som vi började den. Derby mot Valbo FF på Träffens konstgräs, där vi besegrade lokalrivalen med 4-1 i årets första match när vi genrepade inför seriestarten, i kvalreturen och en fin möjlighet att ta klivet upp i fyran via ännu en derbyseger. Det hade varit ett fantastiskt sätt att knyta ihop säsongen på, att sluta cirkeln och sätta punkt för 2021. Nu blev det som bekant inte så. Cirkeln slöts inte som vi hade hoppats, men trots det kommer den här sammanfattningen att vara övervägande positiv. Det för att den nyss avslutade fotbollssäsongen förtjänar så mycket mer än några bittra, besvikna avslutande rader.
Dock börjar vi med det negativa, för att sedan kunna avsluta bloggsäsongen 2021 på ett positivt sätt. 

 
BOTTEN 2021

Här hittar vi givetvis kvalet mot nämnda derbyrivalen Valbo. Det svider fortfarande. Särskilt sättet som returmötet och dubbelmötet i sin helhet avgjordes på samt de missade jättechanserna i slutet av ordinarie tid i kvalreturen. Två 1-1-matcher, under 90 + 90 minuter, mot ett division 4-lag är i sig inte ens nära en sportslig katastrof men att missa uppflyttning på det sättet smärtar rejält.

I övrigt är det dessbättre inte lätt att hitta särskilt många negativa inslag från 2021 års säsong. En enda riktig plattmatch, 5-2-förlusten mot Björsjöhöjdens BK, finns att slänga in under den här rubriken. Det var en kväll att glömma. I övrigt har magplasken uteblivit och vi har kunnat gå med höga huvuden allt som oftast.

. . . . . . . . . . 

För att försöka göra något åt besvikelsen och den smärta som kvalförlusten orsakade satte undertecknad sig ner för att lista en rad exempel på positiva detaljer från säsongen 2021. Det fanns många att välja på och det terapiarbetet resulterade i följande lista:

POSITIVT 2021 

Försäsongen 
Likt fjolåret var vi många spelare på träningarna från försäsongens start. En skillnad i år, en positiv sådan, var att de allra flesta sedan fortsatte säsongen igenom. Vi var inte över 30-strecket på träningarna under årets försäsong, men väl alltid runt 20 och många gånger med möjlighet att spela internmatcher. Det gav oss fina förutsättningar, borgade för tuff konkurrens om platserna och gjorde så att vi fick en bra försäsong.

Derbysegrarna
De viktigaste derbyna vanns tyvärr inte, de i kvalmatcherna, men vi hann trots det med att vinna derbyn under 2021. Redan i årets första match, genrepet inför seriepremiären, vann vi mot Valbo FF. Det med 4-1 i en match där många fick chansen (och tog den) när vi matchade i princip två olika elvor. Den derbyvinsten följdes sedan upp av en med samma siffror, mot samma klubb men den här gången mot deras B-lag, när vi slog Valbo 2 i division 5. Alltid skönt att vinna derbyn och vid båda de här tillfällena stod vi dessutom för bra prestationer.  

Fina segrar och andra starka prestationer Vi har redan varit inne på ett par sköna derbysegrar och kommer senare till såväl vändningen mot Forsbacka som den avslutande omgången mot Kungsgården. Det är flera av de såväl starka prestationer som starka resultat vi har stått för den här säsongen. Det finns många exempel på matcher där båda resultat och prestation har bra. Ett annat exempel är det sena avgörandet och härliga 1-0-segern mot Järbo IF.

Frågan är dock om inte matchen mot Kungsgårdens SK i grundserien var årets bästa insats. Efter en jämn första halvlek pressade vi KSK rejält under stora delar av andra halvlek. Vi vann tillbaka bollen, satte tryck på deras planhalva och kvitterade med kvarten kvar. Tyvärr avgjorde deras individuella skicklighet i slutändan och vi föll med 3-1 till sist, men sett till prestation var det en kanoninsats och alla delade nog känslan efteråt att det skulle kunna bli en riktigt rolig säsong om vi fortsatte på den nivån. Även mot ett annat topplag, Forsbacka IK, var prestationen på en hög nivå i 0-1-förlusten (som vi senare tog revansch för). 

Uddamålsrevanschen 
Revansch ja, en sådan ska också in på topplistan från 2021. Efter tunga 0-1, i en match som vi mycket väl likaväl kunde ha vunnit, mot Forsbackas andralag kom chansen till revansch i höst-/fortsättningsserien. I andra omgången av den väntade Forsbacka på Mariehov. Abbe Abgulgadir gav oss ledningen, men innan paus hade hemmalaget vänt till 2-1. Två Carl Wikman-mål under den sista fjärdedelen av matchen vände dock det hela till vår fördel och efter några riktigt nervösa slutminuter var revanschen ett faktum. Revansch, som sagt, samt tre viktiga poäng i kampen om kvalplatsen landade det i till slut när en av årets skönaste segrar var i hamn.  

En stark defensiv
Successivt har antalet insläppta mål sjunkit de senaste åren, efter en riktig bottennotering 2017 när vi släppte in över 100 (!) mål i fyran. Ett genomgående tema har, trots en viss förbättring, varit för många mål bakåt. I år har det dock varit en helt annan defensiv stabilitet. Vi har säkert varit hjälpta av att vi spelat i en lägre division, men framför allt har det nog berott på en bättre defensiv organisation och ett riktigt hårt jobbande lag.
11 insläppta på lika många matcher i grundserien, 5 insläppta på 4 matcher i fortsättningsserien under hösten. 16 insläppta totalt i seriespelet, på 15 matcher. Ett snitt på 1.07. Klart godkända siffror, rentav bra. I kvalet blev det som bekant två insläppta över 2 x 90 minuter.

Känslan har hela tiden varit att vi har varit svåra att göra mål på. Det har inte, utöver det låga antalet insläppta mål, släppts till särskilt många heta chanser bakåt heller. En helt annan stabilitet har visats upp i år och den får vi ta med till 2022.

Lite klent med mål har det blivit framåt. 22 på 11 grundserieomgångar, följt av 9 på 5 matcher i höstserien. Inget dåligt facit, ändå 2.07 i snitt, men samtidigt så gjorde samtliga fem andra topp 6-lag i grundserien fler mål än oss. Med lite bättre effektivitet och lite mer spets kan det bli ännu bättre nästa år. 

Slutplaceringen
Fyra i grundserien, en minimal missräkning men vi klev in i höstserien med bra häng på de kvalplatsplacerade lagen. Därefter följde vi upp med att klättra två placeringar för att sluta tvåa i höstserien och i division 5 totalt 2021.

Det får vi ändå var nöjda med. Marginalen upp till ettan Kungsgårdens SK var visserligen stor, nio poäng, men då var de också riktigt bra och kommer med stor sannolikhet klara sig fint i fyran nästa säsong.  

Tabellerna hittar ni för övrigt på faktasidan för 2021.


Bäst i fortsättningsserien
Ja, nyss nämnda Kungsgården hade redan säkrat seriesegern när vi vann mot dem i sista omgången med 2-1. Och ja, det handlade om att vinna serien och plocka flest poäng totalt, inte bara under fortsättningsserien. Men visst kan vi unna oss att njuta lite av den inofficiella titeln "bäst i fortsättningsserien" efter att ha tagit tio poäng på fyra matcher jämfört med Kungsgårdens nio.

Inte minst förstärkte de avslutande fyra omgångarna av seriespelet intrycket av att vi gjorde en riktigt stark säsong och visade att vi helt klart var femmans bästa lag efter de överlägsna seriesegrarna.
Flera av matcherna, egentligen tre av fyra (den mållösa borta mot Järbo IF undantagen), i höstserien var dessutom minnesvärda. 4-2 i en jämn och underhållande historia mot Hille IF hemma på IP, en oerhört stark vändning från 1-2 till 3-2 mot Forsbacka IK och nämnda 2-1 mot Kungsgården var alla riktigt imponerande segrar.

Kvalmålen
Nu betydde de i slutändan ingenting, men kvitteringarna till 1-1 i de båda kvalmatcherna mot Valbo FF var ändå där och då riktigt viktiga. Axel Harrysson jobbade in 1-1 på Gavlevallen och Carl Wikman tryckte, snyggt serverad av Abbe Abdulgadir, in utjämningen i returen. Tyvärr räckte det inte, men det var sköna måljubel att uppleva.


Profilstarka irländare
Vi ska förstås inte glömma att nämna våra profilstarka och nyttiga irländare som anslöt under säsongens gång. Microsoftbygget utanför Sandviken gynnade även HSK indirekt då fyra duktiga spelare och bra personer, i form av elektriker från Irland, tack vare det dök upp på IP. Extremt löpstarke och energifyllde mittfältaren/ytterback Ciaran Farrelly var först och fick sedan sällskap av Ciaran O¨Boyle (spelskicklig, duellstark och placeringssäker mittback), Sean McBrearty (löpstark och snabb, offensiv ytterback) samt komplette anfallaren Declan McGuinnes (bilden nedan). Bra spelare och riktigt sköna, fina karaktärer att ha i truppen. 

Intressanta ynglingar
Flera spännande unga spelare har tagit för sig under året. Dels har den numera snudd på rutinerade skaran av lirare som faktiskt fortfarande är unga (Carl Wikman, Tim Vestholm, Simon Segovia till exempel) fortsatt att ta kliv, dels har ytterligare ett antal yngre förmågor visat framfötterna. Gustav Jonsson klev exempelvis mer eller mindre rakt in i startelvan i mitten av säsongen, efter att ha gjort fotbollscomeback, och hann visa mycket kvalitet även om hans säsong blev kort då hockeysatsningen tog över under hösten. I slutet av säsongen fick dessutom Izak Ädel och Oskar Hagstedt (till höger på bilden nedan med Wikman bakom sig), båda offensiva spelare som redan har visat att de vågar ta för sig, chansen att såväl träna som spela matcher med A-laget. Där finns det mycket potential inför framtiden.

UTMÄRKELSER

Som avslutning är det dags att runda av med några "årets":

Årets mål:
Undertecknad har sett för få av alla våra mål för att vara rättvis domare i den här tävlingen egentligen. Men Declan McGuinnes nickmål, fram till 2-1 hemma mot Hille IF i höstserien, var oerhört vackert. Högerbacken Axel Harrysson stod för en grym lång krossboll från sin kant, över Hillebacklinjen och in mot bortre delen av straffområdet där McGuinnes kom och med ett klassavslut kyligt nickade in bollen i "fel" hörn för målvakten.

Vackraste målet var det inte, men Philip Amrollahs straff upp i taket nära det högra krysset borta mot Kungsgårdens SK är utan tvekan värd att nämna. Årets snyggaste straff åtminstone, helt klart. Iskallt och självklart, i ett läge där vi låg under med 1-0. Nu räckte straffmålet inte till poäng, men just där och då var det viktigt (och vackert).Årets spelare:
En solklar segrare i den här kategorin, där vinnaren röstas fram av spelartruppen och får ta emot Guldskon, i form av Abbe Abdulgadir (bilden nedan). Den offensive mittfältaren har varit enorm i år. Han har gjort mål, spelat fram och löpt sönder motståndarförsvaren samtidigt som han alltid har slitit hårt i defensiven. Abdulgadir kombinerar väldigt mycket kreativitet och individuell kvalitet med stort lagarbete och ansvarstagande.

Årets spelare:
En solklar segrare i den här kategorin, där vinnaren röstas fram av spelartruppen och får ta emot Guldskon, i form av Abbe Abdulgadir (bilden nedan). Den offensive mittfältaren har varit enorm i år. Han har gjort mål, spelat fram och löpt sönder motståndarförsvaren samtidigt som han alltid har slitit hårt i defensiven. Abdulgadir kombinerar väldigt mycket kreativitet och individuell kvalitet med stort lagarbete och ansvarstagande.   

Årets mest vältränade:
Carl Wikman tog hem Guldskon ifjol och blev inte utan utmärkelse i år heller. I stället fick han träningspris (för flest antal träningar) tillsammans med Ciaran Farrelly (för bäst tränad). Kanske underlättade det för duon i kampen om träningspriserna att en annan träningsnarkoman, Jonny McNulty, lämnade för jobb i Egypten efter halva säsongen men hyllas de som hyllas bör.


Årets lag:

Viktor Gunnarsson - Tim Vestholm, Calle Walderstedt, Philip Amrollah, Ciaran Farrelly - Axel Harrysson, Luke Hourd, Niklas Ehlin - Abbe Abdulgadir - Texas Åblom, Carl Wikman.

En elva baserad helt på flest antal startmatcher den gångna säsongen. Seriespelet samt kvalet räknades in och de elva med flest starter hittar ni i årets lag. Elvan formeras enligt 4-4-2 med diamant, eller 4-3-1-2 om man hellre vill, precis som vi spelade under ganska stora delar av säsongen. I slutskedet gick vi framgångsrikt över till ett mer rakt 4-4-2 och testade även 3-5-2, men här får årets huvudsystem utgöra ramen.

Hade säsongen varit längre hade vi kunnat hitta vårt irländska nyförvärv Declan McGuinnes i elvan som anfallare och då exempelvis fått se Wikman som ytter i 4-4-2 där han också återfanns en del i år. Nu var det dock de här elva som skulle in i line up:en och då får Wikman agera anfallare, även det en bekväm roll för honom. Sett till vilka spelare som tar plats hade 4-2-3-1 också passat bra, men då vi använde två anfallare i alla system 2021 ska givetvis årets lag också innehålla det.

Många av spelarna är mångsidiga och därmed lite svårplacerade då de har spelat på flera olika positioner. Ciaran Farrelly till exempel, en annan av våra nyttiga irländare, har spelat mer på mittfältet men även startat som ytterback och tar här vänsterbacksplatsen framför mer naturlige försvararen Oskar Daniels då den sistnämnde trots en viktig roll och mycket speltid missade för många matcher.

Axel Harrysson är en annan mångsidig spelare. Han har varit ytterback, mittback, innermittfältare, offensiv central mittfältare och forward den gångna säsongen. Mestadels har han använts i någon form av mittfältsroll och får även här spela centralt på mittfältet i vår diamant.

Till sist kan vi återigen nämna Abbe Abdulgadir. Han har varit riktigt bra oavsett om han utgått från en offensiv mittfältsroll, en yttermittfältsplats eller startat som anfallare. En nummer 10-roll med fria tyglar passar honom utmärkt, såväl i verkligheten som här i årets lag.