Slutord: Ett LAG som är redo
När det nu börjar skrivas på det här inlägget, som blir det sista i Hagabloggen 2023, har den första snön för året fallit över Gävle. Det har gått snart två veckor sedan HSK avslutade en riktigt framgångsrik säsong på bästa tänkbara sätt genom att slå Helges IF med 2-0 på bortaplan. En seger som inte räckte till serieseger, men väl till en andraplats endast en poäng bakom seriesegraren och till en mycket rättvis division 4-uppflyttning. Dessutom innebar trepoängaren att Haga gick obesegrade genom hösten med nio segrar och ett kryss på tio matcher.
Under säsongens gång har det mesta som skrivits här i bloggen varit ur ett helikopter- och supporterperspektiv. Det har varit ett betraktande från sidlinjen, förhoppningsvis med någorlunda sakliga texter som resultat. Bakom varje inlägg har det dock varit en grymt stark vi-känsla och väldigt mycket känslor. När det nu är dags att avsluta årets bloggande är det också dags att skriva ur ett vi-perspektiv.
Det går förstås att påstå att där det vi:et är laget, spelarna och truppen förbehållet. Men trots att mina skor egentligen ligger på hyllan och det endast blivit sju träningsgästspel för undertecknad i år är det naturligt för mig att prata om ett "vi" i stället för ett "de" när det gäller Haga. Efter sju år i och runt den här klubben går det inte att känna annat än en delaktighet och framför allt en kärlek till HSK.
För egen del finns det en klubb som genom nästan hela livet, från att jag låg i vagnen bredvid planen tills fotbollssektionen tyvärr lades ner efter 2017, har legat närmast om hjärtat och som har följts väldigt nära på många sätt, även när avståndet till vackra Ljungvallen i skogarna utanför Kalmar under flera år har varit runt 60 mil. HSK är utan omsvep det närmaste den klubben, Nickebo IK, jag kommit bland klubbar som jag har representerat sedan flytten från Småland för 17 år sedan. Visst, Hagaström är ingen by ett par mil utanför staden och HSK är ingen byaklubb, men det finns ändå tydliga likheter. HSK är också något av bygdens, samhällets, lag. Haga IP är dessutom likt Ljungvallen en vacker idrottsplats som skapar en känsla av tillhörighet och gemenskap hos besökarna. Jag upplever att det finns en gemenskap runt hela klubben som gör det extra roligt att få vara med om gulsvarta framgångar.
. . . . . . .
Ända sedan vi åkte ur fyran hösten 2020, efter säsong där allt spretade för mycket och vi aldrig fick riktigt fick ihop det, har det byggts på det lagbygge som nu tar klivet upp i division 4. Vi byggde ett lag, med betoning på just LAG, redan 2021 och var bara några decimeter i från att nå fyran. Sedan har det fortsatt på den inslagna vägen. Visst har det funnits, och finns, individuell spets i truppen men det är klart mer lagmaskinen Haga som har varit nyckeln till framgång än vad det har varit individuella prestationer.
Abbe Abdulgadir stack ut mest när det gällde enskild spets i 2021 års upplaga och Jonas Brändeskär har gjort samma sak senaste två åren. Deras offensiva briljans har dock varit en produkt av ett hårt jobbande och välfungerande lag, eller rättare sagt verkat i symbios med lagarbete och taktisk skicklighet. Dessutom är både Abdulgadir och Brändeskär spelare som under de här säsongerna inte "bara" har bidragit med många mål och assist utan även jobbat stenhårt för laget. Adam Harrysson är ett annat exempel på skickliga spelare som tillför en extra udd och dimension till offensiven men samtidigt inte tvekar att ge 100 % för laget. Just Harrysson kan mycket väl vara en av lagets absoluta bästa spelare i offensiven, men har spelat lika mycket vänsterback och mittback som offensiv ytter i år och underordnat sig lagets behov varenda gång.
Den här Hagaupplagan har kännetecknats av en stark grupp där alla har dragit åt samma håll. Hela truppen har bidragit. Många har fått speltid, den stora bredden har använts på ett optimalt sätt med facit i hand. Inte sällan har vi startat med ett flertal på pappret egentligen gjutna startspelare på bänken, med en stark startelva på planen men samtidigt med möjligheten att snudd på få ett ännu starkare lag på planen genom ett antal tidiga byten. Det har varit ett vinnande koncept rakt igenom. Många har fått speltid, många har visat att de har förtjänat minuterna. Vid ett antal tillfällen har flera spelare dessutom fått flytta runt en del och spela på positioner som de normalt sett kanske inte är så vana vid. Det har inte varit något problem, snarare en framgångsfaktor, utan fungerat utmärkt tack vare att alla i slutändan underordnat sig och anpassat sig till vad som varit bäst för laget för dagen.
. . . . . . .
2021 var det som sagt ytterst nära att vi studsade tillbaka direkt efter en andraplats i serien följt av en svidande kvalförlust. 2022 förstörde en sommar med svaga resultat chansen till uppflyttning, men en riktigt stark höst och en slutlig fjärdeplats visade att Haga fortsatt var på rätt väg. I år gjorde HSK, eller vi rättare sagt då jag som sagt skulle skriva ur ett vi-perspektiv den här gången, en klart skaplig vårsäsong och var med uppe i den absoluta toppen efter tolv omgångar. Därefter växlades det upp ytterligare, blev nio segrar på tio matcher och inte en enda förlust vilket som bekant gav en andraplats och titeln bästa A-lag i serien vilket räckte för avancemang till division 4.
Efter tre raka säsonger som topplag i femman känns det verkligen som att det här laget är redo att ta klivet upp igen. Att ha varit med i toppen tre år i rad efter fyra ganska tuffa år i division 4, varav det sista alltså slutade med nedflyttning 2020, har varit nyttigt. Att få vinna matcher, nå framgång och skapa en vinnarkultur igen har varit läkande och stärkande efter degraderingen för tre år sedan.
Kan det rentav ha varit bra att vi åkte ur 2020? Nej, aldrig. Det kan aldrig, i mina ögon, ses som positivt att åka ur en serie. Med det sagt går det enkelt att konstatera att vi hanterade nedflyttningen på ett bra sätt och verkligen har tagit vara på de här säsongerna i femman. Om man då vänder på det: kan det vara negativt att nu kliva upp igen och byta toppstrid mot något som realistiskt sett kan bli klart jobbigare? Nej, aldrig. Nog för att framgång föder framgång och det alltid är kul att vinna fotbollsmatcher, men det här laget är redo. Lagbygget som det har snickrats på, lagmaskinen som har formats, är i mål på den här etappen och redo för nästa. Den slutliga revanschen för den smärtsamma kvalförlusten 2021 är tagen och det är läge att gå vidare.
. . . . . . .
Med det konstaterandet sätter vi punkt för 2023 års säsong även här i bloggen. När HSK inleder försäsongen som ett division 4-lag 2024 rullar flyttlasset ner till Skåne för min del, men trots det vågar jag lova att det blir några rader om det här fantastiska gänget även nästa år. Och ses nere på Hagas fina idrottsplats gör vi så snart det blir läge för ett Gävlebesök.
Heja Haga, som min yngste lille son studsat runt och ropat på IP under året.
