Startelvan 2020 just nu

Vi skulle varit ett par veckor från premiären, men står här nu med drygt två månader kvar av den redan långa försäsongen. Minst. Med den pågående Coronapandemin där ute finns det inget som är garanterat eller säkert, men preliminärt drar seriespelet igång i slutet av juni.

Redan nu går det hursomhelst att ana flera tydliga pusselbitar i startelvan. Det efter några inledande veckor, rentav ett par månader, av inventering och laborerande för våra tränares del. På senare tid har det dock, såväl i matcher som på träningar, gått att se tendenser och ana vilka som kommer att spela tillsammans i olika lagdelar. Tydligast är det i centrallinjen. Texas Andersson är, så länge han blir kvar (studier på annan ort kan bli aktuellt), given i mål och ser ut att få lagkaptenen Lao Lopes samt nyförvärvet Thien Ngo framför sig. De två har spelats ihop allt flitigare som mittlås och blir förmodligen förstavalet centralt i backlinjen.

På mittfältet har vi på sistone allt oftare fått se trion Iskan Ahmed, Philip Amrollah och Felix Dahlin. Hur man ska vända och vrida på den där mittfältstriangeln är lite oklart, men att de tre just nu är tämligen tydliga förstaval (med för stunden skadade Daniel Le som förmodat främsta alternativ) verkar allt klarare. Ahmed utgick mest från en kant i höstas och är väldigt farlig när han får röra sig fritt och kan flyta in från kanten. Nu har han använts som tia för att sedan, senaste matcherna, flyttas ner i en mer sittande roll. Det är egentligen ingen naturlig roll för en spelartyp som honom, men lyckas vi ha mycket boll i matcherna kan det fungera fint.
Ahmed är fantastisk med boll, han är väldigt svår att ta bollen ifrån och har alltid bra koll på vad han har runt sig i form av med- och motspelare. Då han också söker mycket boll blir det lätt att han droppar ner i en djupare position även de gånger han startar högre upp i planen. Därför kan det vara klokt att redan från start ha honom längre ner, för att på så sätt samtidigt kunna använda en annan offensiv spelare (det finns många spännande sådana i truppen) högre upp i banan. Problemet som kan uppstå är att mittfältet blir för offensivt balanserat. De två övriga, Dahlin och Amrollah, har båda defensiva kvaliteter i form av fysik och närkampsspel men tänker gärna offensivt och kreativt. Dahlin hade därför svårt i den defensiva rollen mot Tierps FF vilket ledde till ett byte av roller i paus mellan honom och Ahmed, något som sedan stått fast: Dahlin tia, Ahmed defensiv spelfördelare.

Nu återstår att se om mittfältsbalansen blir fungerande eller om någon mer defensivt inriktad spelare - exempelvis rutinerade Calle Walderstedt, bollvinnaren Luke Hourd eller mångsidige Teo Ryd - kan ta en plats på innermittfältet. Personligen skulle jag nog välja att ha Ahmed som tia, alternativt till vänster, och plocka in Walderstedt centralt bredvid Amrollah framför den egna backlinjen. Något som dock tränarna alltså inte ser ut att göra. Oavsett vad är alternativen många och konkurrensen lär vara hård framöver.

Den sista platsen i centrallinjen har i nuläget vår nye engelsman Jonny McNulty. Platsen som ensam anfallare såg ut att vara vikt för Lucas Waldenbäck, och kan fortfarande komma att vara det, men denne har inte tränat så kontinuerligt mot slutet samtidigt som McNulty imponerat allt mer. Tre mål mot Åshammars IK följdes upp ytterligare ett mot Älvkarleby IK i DM. Dessutom har han sett allt vassare ut i spelet, såväl i matcher som på träning. Där har vi, även om Waldenbäck förhoppningsvis kommer i form och då bör gå före, ett starkt alternativ och en spelartyp som passar perfekt i vårt 4-2-3-1-system. Utöver Waldenbäck har det varit tunt gällande renodlade forwards, samtidigt som vi har en rad skickliga yttrar och släpande anfallare. Därför är McNultys nu uppvisade kvaliteter varmt välkomna i truppen.

Utöver den allt mer cementerade centrallinjen kan vi räkna med att lagets kanske bäste spelare, Schadrac Ngongo, tar vänsterbacksplatsen. Axel Harrysson, fjolårets komet på mittbackspositionen, kan mycket väl hamna till höger i backlinjen. Lopes/Ngo ser som sagt ut att bli ordinarie mittbackspar och Harrysson har imponerat de gånger han flyttats ut på högerbackspositionen.

Längre upp kommer formstarke Abbe Abdulgadir, som ser ännu snabbare och inte minst mångsidigare ut jämfört med fjolåret, att ta en offensiv ytterroll. På andra kanten lär vi få se mycket av vårt senaste nytillskott i form av argentinaren Sergio Rodriguez. Vår spansktalande yngling är individuellt väldigt skicklig, även om det saknas en del i beslutsfattande än så länge. 17-åringen har dock en snabbhet och teknik som redan fått klubbar som Sandvikens IF och Sandvikens AIK att visa intresse. Han kommer att göra det jobbigt för många division 4-försvar i år, utan tvekan. Rent generellt har vi en på pappret mycket spännande offensiv. Det gäller "bara" att få bitarna på plats och se till så att vi blir effektiva också, så att vi inte enbart besitter kvaliteter rent individuellt. Får vi igång Ahmed, Abdulgadir, Rodriguez och någon av spjutspetsarna där framme ser det lovande ut.

. . . . . . . . . . . . . .

Med allt detta sagt, eller skrivet, ska man samtidigt komma ihåg att truppen är väldigt bred. Klart fler än de ovan nämnda kommer att figurera i A-laget och det kommer att vara hård kamp om platserna.

4-2-3-1 - 4-5-1. Ja, vår grundformation har ända sedan starten av 2019 varit 4-2-3-1. Inget nytt under solen under 2020 heller, hittills. Men då ett problem under försäsongen stundtals har varit balansen på mittfältet nämnde, i samband med senaste träningen, huvudtränaren Björn Selnes att vi ska jobba mer med en 4-5-1-uppställning framöver. Eller rättare sagt att 4-2-3-1, som vi ska fortsätta använda, ska bli mer flexibel och stundtals vara en 4-5-1. Det med ett centralt mittfält där den offensiva rollen inte blir så låst, utan där den centrala trion jobbar mer varierat och flexibelt.

Det tror jag kan gynna balansen. Vi har exempelvis jobbat på press/understöd och tryckt på att spelaren närmast motståndarnas bollförare ska in i press. Ska en av de två sittande mittfältarna våga kliva upp i press måste de kunna lita på att tian droppar ner och täcker upp. Har vi ett uttalat 4-2-3-1 kan risken vara att spelaren i den offensiva rollen blir för framåtriktad i sitt tänk. Talar vi i termer som 4-5-1 när det gäller försvarsspelet kommer förhoppningsvis ansvarstagandet mer automatiskt.