Upplägget för 2018
Hagaströms SK drog igång säsongen 2018 som ett division 5-lag efter att under fjolåret endast ha mäktat med två segrar, åtta poäng och släppt in bedrövliga 101 insläppta mål i fyran. Det resulterade i en sistaplats och degradering. Det till trots är Haga kvar i fyran efter att i sista stund ha fått en gratisplats sedan fjolårets bottenkonkurrent Hedesunda IF tvingats dra sig ur på grund av spelarbrist. Hastigt och lustigt hade Haga division 4-status igen och helt plötsligt var också planen att ha ett division 7-lag. Den vakanta platsen i fyran, som Hagaström alltså tackade ja till, innebar att andra lag behövde flyttas upp underifrån i divisionerna vilket öppnade upp en ledig plats i sjuan. En plats som annars inte hade funnits. Det, att vi nu skulle få chansen att ha ett B-lag i seriespel, såg då ut att vara den stora vinningen med att ha tackat ja till en ny chans i fyran (andra året i rad som vi spelar där tack vare en gratisplats). Det verkade lovande då vi under försäsongen var väldigt många spelare på träningarna, ibland så många som mellan 30-40 stycken. Då fanns behovet av ett B-lag för att kunna ge fler speltid i matchformat.
Med facit i hand går det dock att ifrågasätta om det var så klokt att tacka ja till spel i fyran. Det är förstås alldeles för tidigt att dra några slutsatser, vi har bara spelat tre matcher i serien än så länge, men med tre raka förluster och en klart smalare trupp än vad som först såg ut att bli fallet är det lätt att börja oroa sig för att fjolårssäsongen ska upprepas. Då fick vi som sagt en gratisplats, tackade ja, kom till spel i fyran med en trupp byggd för division 5 och även om vi i år ser ut att ha en tränare med större förmåga att bygga från grunden och sätta ett försvarsspel är det mycket som talar för en ny säsong i bottenstriden. Vi har tappat tunga offensiva namn i främst Joachim Moberg och Jakob Hallin samt nyttige, rutinerade Mikael Jansson. Även om vi har fått in defensivt starka spelare och spelfördelaren Hector Rosales Ortega, tillsammans med profilen och "anfallsstjärnan" Reine Schröder, så saknas det spets. Vi kommer få slita och jobba stenhårt för att klara kontraktet även i år.
Det går förstås att ta det som en utmaning. Och ska vi klara oss behöver vi nog alla ta det som en utmaning. Samtidigt är det ofrånkomligt att man stundtals tänker att det hade varit mycket roligare att spela i femman och ha klart större chanser att någorlunda återkommande få uppleva känslan av seger, tre poäng och glädje. Nu har vi dessutom bara ett division 4-lag, division 7-laget blev det inget av då ingen ledare hade möjlighet att hålla i det. Något som man kan förstå, men som ändå förstås är tråkigt då vi hade mått bra av att kunna ge fler chansen till matchtid och på så sätt lättare kunnat motivera de som får knapert med speltid i fyran. Nu ser det ut som att vi kommer tappa en del spelare som inte får spela och vår trupp som åtminstone numerärt var riktigt bred för några månader sedan har tunnats ut lite.
För egen del hade det tilltänkta upplägget varit perfekt. Vi skulle då ha en gemensam träning i veckan för hela truppen samt en för division 4-laget. Mitt önskemål när vi fick ange vilket lag vi främst var intresserade av att spela i var att spela i division 7 och därmed ställa upp på att träna en gång i veckan. Det hade med min nuvarande livssituation - med jobb, familj, småbarn - varit optimalt. Nu har jag tränat på ganska bra och fått relativt mycket speltid, men det sistnämnda får egentligen ses som en bonus då ambitionen som sagt var att spela division 7-fotboll och träna i den mån tiden finns.
