Väljer det positiva
Träningsmatch mitt i sommaren, med en dryg vecka kvar till återstarten av division 5, och förlust mot division 4-motstånd. Efter 1-2 (0-0) mot 2019 års kvalrival Älvkarleby IK går det att gnälla en del, som alltid när man har förlorat, men undertecknad väljer i stället att främst fokusera på det som var bra. För trots att HSK långt ifrån gjorde en perfekt insats den här varma torsdagskvällen på Gavlevallen så fanns det positva bitar att plocka med sig. Precis som i genrepet mot Valbo FF precis före seriepremiären mönstade Haga en stor matchtrupp. Inte mindre än 18 utespelare och tre målvakter, som stod 30 minuter var, fick speltid i den här matchen. De många bytena försvårade visserligen samspelet en del, men samtliga spelare gjorde åtminstone godkänt ifrån sig.
Ska vi summera kan vi börja med några mindre lyckade detaljer, för att sedan som rubriken antyder välja att fokusera på det som var bra och intressant för framtiden. Några minus till att börja med:
* Förlusten i sig. Att förlora är aldrig positivt. Nu var det mot ett klart skapligt motstånd, division 4-nykomling och mittenlag i fyran just nu, i en väldigt jämn match men förluster hamnar alltid på bottenlistan.
* De insläppa målen var mindre roliga, vilket vi snart återkommer till. Älvkarleby hade vassa omställningar, det som skapades kom efter bolltapp från oss som inbjöd till kontringar, men spelade sällan bort oss när de byggde spelet bakifrån. Länge och väl, i snudd på 70 minuter, höll vi ytterligare en nolla. Därefter kom dock två snabba mål inom loppet av någon minut. Det som irriterade mest var sättet som de tillkom på. En totalt bortslagen passning precis framför det egna mittlåset följt av ytterligare ett bolltapp centralt långt ner på egen planhalva, mer eller mindre två frilägen och helt plötsligt 0-2. Slarvigt, onödigt och tungt.
* Sista punkten på minuslistan berör den passivitet, eller tveksamhet, vi stundtals visade upp när Älvkarleby hade bollen. De ville spela, vi fick lägen att pressa och vinna boll, men var lite väl ofta något sena i beslutsfattandet och missade då chansen till att vinna bollen högt. De gånger vi däremot fick till presspelet fick vi också tryck på Älvkarleby och bet oss då, under några perioder, fast på offensiv planhalva.
Nu blev det ett antal rader ändå om det negativa, men jag väljer trots det att se en hel del positiva bitar också.
På plus- och optimismkontot hittar vi följande noteringar:
* Bredden är riktigt stark i truppen just nu. Visserligen har vi tappat Jonny McNulty sedan tidigare och nu lämnar även Erik Vestholm för militärjobb i Stockholm, men även om vi räknar bort den sistnämnde hade vi alltså med 17 utespelare och tre målvakter den här kvällen som alla konkurrerar om platser inför hösten. Lägg där till en egentlig ordinarie kvartett i Calle Walderstedt, Niklas Ehlin, Texas Åblom och Abbe Abdulgadir som inte var med, samt ytterligare några namn som är aktuella för en matchtrupp. Det finns ett riktigt fint underlag rent numerärt. Dessutom visade insatsen mot Älvkarleby att HSK har många spelare som är redo att gå in och prestera under hösten. * Avslutningen av matchen var positiv. Robin Fält tryckte in bollen efter en hörna med fem ordinarie minuter kvar och vi gav det en chans in i det sista. Ciaran Farrelly prickade, via målvaktens fingertoppar, ribban efter reduceringen och vi skapade ett visst tryck med några hörnor. Älvkarleby hade förvisso några fina kontringslägen, men det hade inte - varken sett till 90 minuter eller till slutskedet av matchen - varit särskilt ologiskt om det hade slutat oavgjort.
* Unge Gustav Jansson, som debuterade med en assist senast mot Brynäs i serien, startade på mittfältet och tog för sig. Visst tappade 18-åringen en del boll och togs hårt av fysiskt starka motståndare, men han vågade och ville vara delaktig. Jansson gjorde sig spelbar, utmanade och var aktiv i en ny lovande insats. * Våra nya irländare visade att de blir intressanta att följa framöver. Microsofts bygge runt Gävle har gett oss tre fotbollsspelande irländska elektriker i Hagatruppen nu. Nämnde Farrelly har redan bidragit med sin energi, löpstyrka och mångsidighet. Nu följer även hans landsmän Ciaran O´Boyle och Declan McGuinnes i samma fotspår. Den förstnämnde har redan visat sig vara en väldigt placeringssäker och lugn mittback. McGuinnes i sin tur bidrog direkt med ett smart, rörligt och vasst forwardsspel. Båda har spelat högre upp på Irland, inte minst O'Boyle som ska ha meriter från andradivisionen tidigare i karriären, och kommer med all säkerhet kunna tillföra mycket.
* En okonventionell tia är sist ut på pluslistan. Axel Harrysson var tidigare gjuten som mittback, ryckte in i lumpen, kom tillbaka och användes då såväl centralt som på en kant i backlinjen samt på mittfältet. I de senaste matcherna har han spelat i den offensiva mittfältsrollen i stället för att ha mer defensiva uppgifter. Den taktiska omdisponeringen har fallit väl ut. Harrysson har egenskaper som gör honom intressant för den annars ovana rollen: tungt skott, en bra passningsfot och en fysik som i kombination med ett starkt huvudspel utgör ett hot i motståndarboxen. Mot Älvkarleby visade han dessutom prov på fin spelförståelse genom att ofta hitta ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Ett antal gånger hittade vi, även om för många passningar slogs bort centralt i planen, också in på Harryssons fötter i just den ytan. Kan vi fortsätta med det kommer många lag få problem med att stoppa vår nya, oväntade tia.
Så blev det även ett antal rader om det var lyckat och intressant. Långt ifrån en perfekt insats, en rad skönhetsfel och missar, men på det stora hela något att ta med och som ger positiva vibbar snarare än motsatsen.
