Var står vi?

Ja, frågan som ställs i rubriken är onekligen intressant och på sin plats att ställa. Dessutom är svaret av stor vikt för hur det kommer att se ut i inledningen av division 4.

Premiär om mindre än två veckor och det är som sagt läge att fråga sig var vi står. Att vi står här med en tunn trupp, åtminstone en riktigt orutinerad sådan, efter en stor spelaromsättning är ren fakta på förhand. Vi har tappat många seniorer, stora delar av truppen från ifjol.

Så sent som den senaste veckan har vi blivit av med två offensivt relativt tunga namn i form av Ahmed Rasheed och Denis Selimovic som inte kom överens med klubben om en fortsättning. Även nye Alexander Ödling har lämnat, nästan direkt efter att han kom. Den tidigare division 2-meriterade Ödling kände att han i nuvarande form inte skulle bli ordinarie och ville då lägga ner tiden på fotbollen.

De, eller rättare sagt vi, som är kvar då, vad kan man förvänta sig att vi ska åstadkomma? Inte mycket, i ärlighetens namn. Jag vet att det låter negativt i överkant men det är samtidigt bättre att vara realistisk och kunna bli positivt överraskad än att ha förväntningar som egentligen ingenting talar för att vi ska leva upp till.

Vi ska inte klara oss i fyran med den här truppen, det går egentligen inte att säga annat. En hel startelva har droppat av sedan ifjol, en riktigt skicklig tränare har bytts ut och även om den nuvarande tränarduon gör ett riktigt bra jobb just nu är det ju så att ett delvis nytt spelsätt ska sättas och nya idéer implementeras.

Visserligen har flera riktigt fina nyförvärv anslutit, exempelvis Andreas "Adde" Lind från Valbo FF:s organisation och rutinerade Hagaprofilen Mikael Jansson som återvänder efter ett år i Norrsundet, men räcker det? Knappast, om man ser till den orutinerade trupp som vi ändå sitter på och till det adderar att årets Gästrikefyra är den bästa på många år.

Samtidigt som oddsen för att vi ska hänga kvar inte är ljusa går det givetvis inte att gräva ner sig på förhand. Och det finns egentligen inte någon anledning till det heller, om man ser det i ett större perspektiv. Även om det inte finns någon som vill åka ur en serie är det nog bäst att förbereda sig på en säsong där det primära inte blir att klara nytt kontrakt. Det huvudsakliga kommer i stället, förmodligen, att bli att bygga ett bra lag inför nästa säsong. Det har vi också goda förutsättningar att göra med många unga, träningsvilliga spelare. Vi kommer att ta kliv framåt, det är jag övertygad om. Om det sedan kommer räcka för nytt kontrakt är jag mycket mer skeptisk till, men det (nytt kontrakt alltså) kanske faktiskt inte heller är det viktigaste den här säsongen.

Nu med bara en dryg vecka kvar till premiären har vi som sagt precis tappat två potentiella nyckelspelare offensivt. Vi har dessutom vår kanske bästa och viktigaste spelare, rutinerade mittbacken Alex Lindqvist, på skadelistan med en befarad fotfraktur. Kris och ett rent helvete på ett sätt. Å andra sidan finns det rent numerärt bra täckning på mittbackspositionen. Många unga spelare aspirerar på en plats. Även om det långt ifrån är optimalt med en orutinerad spelare där är det kanske precis sådana prövningar som kommer att utveckla oss och vara nyttiga i byggandet av den där stabila grunden till 2020.

De två avslutande träningsmatcherna i påskhelgen, då seriekonkurrenten Norrsundet samt division 5-laget Storvik står för motståndet, kommer ge en liten hint om hur vi tänker formera laget samt om hur vi står oss. Norrsundet blir en bra värdemätare och Storvik, som vi spelade 3-3 mot i DM, kommer vara en nyttig match att få då vi i den återigen får chansen att träna på att stå upp mot deras fysiska spel.