Vi fixade det!

Den 20/10 satte vi punkt för säsongen, till slut på bästa sätt. Ja, inte på bästa sett om man ser till spelmässig prestation, långt ifrån, men nu spelade det precis noll roll.Efter en mardrömsstart, 0-2 efter tre minuter och sedermera 0-3 innan paus vilket i det läget skulle skicka ner oss i femman, reste vi oss och två reduceringar räckte. Vi förlorade visserligen med 2-3, men sammanlagt vann vi dubbelmötet med 6-5 och säkrade spel i fyran även 2019. Det var det enda som gällde när säsongen drog igång, det var det enda viktiga och det enda som räknades när den här avslutande kvalmatchen blåstes igång under lördagseftermiddagen och det var i allra högsta grad det enda som betydde något när slutsignalen gick senare under samma lördag.

Känslorna var helt fantastiska! Under stora delar av matchen slets man visserligen mellan hopp och förtvivlan, i paus var man gråtfärdig på läktaren. Men med facit i hand var det värt den här känslomässiga berg-och-dalbanan. För glädjen vid målen, när Lucas Waldenbäck satte 1-3 på straff och Lao Lopes följde upp med att nicka in 2-3 samt den enorma glädjen i kombination med lättnaden som sköljde över en när det hela var över gav den här säsongen en underbar avslutning. De känslorna kommer jag att bära med mig länge och bilderna av hur alla kramade alla och skrek ut glädjen direkt efter slutsignalen kommer finnas där som en fin påminnelse om vilket resultat säsongens hårda slit till sist gav. Med facit i hand var det här bästa tänkbara slut säsongen, när man tittar på hur förutsättningarna har sett ut och på hur tabelläget var efter våren går det inte annat än att vara oerhört lycklig över den slutpunkt som vi nu tillsammans kunde sätta.