Viktiga veckor

I ett tidigare inlägg var jag inne på att det finns mycket positivt gällande träningarna. Det är något som, ett par träningspass senare, fortfarande stämmer i hög grad. Vi har på ett helt annat sätt än ifjol lyckats hålla uppe kvaliteten och intensiteten på träningarna nu när höstmörkret och åtminstone viss kyla har hunnit infinna sig.

Coach Boström är noggrann och tålmodig, han har steg för steg jobbat med olika taktiska bitar och samtidigt som det hela tiden har funnits en röd tråd i det vi har ägnat träningarna åt så har det aldrig blivit enformigt eller tråkigt. Upplägget och övningarna utmanar fortfarande oss spelare och det bidrar säkerligen till bra träningskvalitet. Jag tycker att merparten av träningarna på senare tid varit riktigt bra, med såväl tydligt upplägg och syfte som högt tempo och bra inställning.

. . . . . . . . . . .

De senaste träningarna har varit bra. Glädjande, givetvis, såväl för lagets del som för mig personligen. Att man vill ha hög kvalitet på träningarna är självklart, men just den här säsongen känns det extra viktigt för mig då träningarna har blivit min chans och min arena för att bidra till lagets utveckling och resultat. Jag har nämligen inte varit med och plockat en enda poäng i seriespelet, det trots mer speltid (12 matcher jämfört med 11 ifjol, 7 startar jämfört med 1 2017 samt klart fler spelminuter totalt) under 2018 jämfört med 2017. Under våren spelade jag ganska mycket, men då åkte vi trots en rad ganska starka insatser på elva raka förluster.

Efter uppehållet, när också poängen har ramlat in i någorlunda frekvent ström, har jag inte spelat lika mycket. Framför allt har jag spelat i "fel" matcher. Mot Ockelbo, när första segern tog, var vi iväg på semester och mot GGIK prioriterades sonens födelsedag naturligt nog. Mot Valbo och Järbo var undertecknad däremot petad. Helt naturligt egentligen, inte minst med tanke på min träningsstatistik. Det är helt enligt säsongsupplägget gällande mig att snitta ett pass plus eventuella matcher per vecka. Det innebär också för liten träningsmängd för att kunna ha träningsnärvaro som konkurrensfördel i kampen om en plats i laget. Just därför blir det i mina egna ögon ännu viktigare för mig att prestera när jag väl tränar och alltid ge hundra procent. Det finns inget annat.

Att då uppleva att träningarna håller hög klass samt genomförs under högt tempo med hög intensitet samtidigt som det går bra för egen del, något som det har gjort inte minst under den senaste månaden, betyder mycket. Det ger en tydlig känsla av att jag ändå bidrar, av att jag trots noll av mig inspelade poäng på kontot i division 4 betyder något för det här laget och att jag är en del av de framsteg som laget har tagit under säsongens gång.

. . . . . . . . . . .

Mycket talar för att jag har spelat mina sista minuter i Hagatröjan för den här säsongen. Trots en ny lyckad träning i torsdags blev det ingen plats i truppen till dagens kvalmatch mot Hedesunda/Österfärnebo. Helt logiskt, egentligen. Dessutom är jag hellre utanför matchtruppen för att vi har våra bästa spelare tillgängliga än med på grund av att nyckelspelare saknas. Blir det inget spel i returen nästa helg kommer jag ändå vara på plats och glädjas enormt åt ett eventuellt säkrat kontrakt. Det är det enda som gäller, vi är inne i säsongens slutskede och mitt uppe i de viktigaste fotbollsveckorna på hela året. Klarar vi kvalet kommer jag känna mig delaktig i allra högsta grad, trots mindre smickrande seriestatistik. På torsdag är jag återigen på plats på Strömvallens konstgräs, ger allt och ser till att bidra så mycket det bara går för att vi ska komma väl förberedda till säsongens sista och helt avgörande match.